Borghamn

Borghamn ligger cirka en och en halv mil söder om Vadstena, vid Ombergs nordsluttning.

Omberg är en "horst" av röd urbergsgranit och porfyr. Nedanför bergets norra förkastningsbrant blottas ett mäktigt lager kalksten. Under detta lager finns alunskiffer och sandsten.

På 1100-talet började munkar bryta kalksten här som byggnadsmaterial för bland annat kloster och kyrkor i trakten.

På 1600- och 1700-talen var Omberg "djurgård" - dvs jaktmark för kungen. Här fanns också kvarn vid "Marsbäcken" som rinner ner från berget till Vättern.

Borghamn ligger på mark som tillhör de forntida byarna Bårstad och Västerlösa. (Ägogränserna dem emellan lever fortfarande kvar i nuvarande fastighetsgränser). Västerlösa blev vid mitten av 1600-talet boställe för häradshövdingen i Dals Härad. Häradshövdingsboställets tomt ligger snett emot affären vid Hamnvägen. Några av flyglarna finns ännu kvar. Mangårdsbyggnaden är flyttad till Nässja.

I början på 1800-talet började Göta kanalbolaget att bryta sten för kanalbygget och byggde delar av det som nu är Borghamnsskolan plus en hamn. De två nuvarande långa byggnaderna var då tre byggnader vardera.

1843 överlät Göta kanalbolag sin dispositionsrätt till stenbrottet på kronan. Kungliga Lantförsvarsdepartementet bröt därefter sten till Karlsborgs fästning.

Arbetskraften utgjordes dels av från trakten anställda, dels av utstraffade soldater. De avtjänade här återstoden av sin anställningstid.

Man byggde ut anläggningen med ladugård, värdshus, liten sjukmottagning mm. Kompaniet flyttade från Borghamn 1870, men 1860 förlades en mindre avdelning av Kronoarbetskåren till arbete i brottet. Det var bland annat dömda lösdrivare (s k försvarslösa). På Bockakyrkogården ligger cirka 80 man ur kåren begravda.

Vid mitten av 1800-talet tillkom de små torparställena utefter Svängavägen vid nuvarande brottkanten i öster.

På 1860-talet öppnades det numera vattenfyllda kalkbrottet i Bårstad. Kalken bröts för bränning till jordbrukskalk och murbruk.

Mellan 1918-1922 hade man ett oljeskifferverk här. Alunskiffern användes också vid kalkbränningen.

Ett antal Bårstadbönder byggde flera anläggningar uppe vid Hovanäs; kalkugn, stenhuggeri, brännvinsbränneri, mejeri, kvarn, affär, hamn och ett antal förrådsbyggnader (nu ruiner). Man hade en ladugård med över 40 kor, vilka utfordrades med dranken från brännvinsbränneriet.

Den nuvarande vita tvåvåningsbyggnaden kom till på den tiden och var då magasin.

Under åren kring sekelskiftet skedde stora förändringar.

Stråbruken AB köpte anläggningarna i Bårstad. Brännvinsbränneriet mm. lades ner och magasinbyggnaden (det vita huset påå Hovnääs) blev arbetsbostäder.

Kronoarbetskåren upplöstes - fri arbetskraft från trakten anställdes nere vid Borghamnsbrottet.

1922 blev det gamla fängelset en lanthushållsskola, Borghamnsskolan.

1935 övertog ett 20-tal arbetare från Karlsborg Borghamnssbrottet och bildade AB Borghamns Kalkstensbrott.

Järnvägen byggdes 1886 och stationen fick namnet Borghamn. 1958 lades sedan järnvägen ner mellan Vadstena - Borghamn - Hästholmen.

1965 lades Stråbrukens brott ner och arbetskraften gick över till Borghamns Stenindustri AB. Brottet är numera vattenfyllt. 1982 förvärvade kommunen Stråbrukens mark.

I början av 1980-talet fick AB Borghamns Kalkstensbrott ekonomiska svårigheter. Efter rekonstruktion drevs verksamheten vidare under namnet Borghamnssten AB.

Antalet arbetstillfällen i Borghamn har inte ökat men bostäderna har tiodubblats sedan början av 1900-talet - Borghamn är idag en förort till Vadstena.

Källor: Dessa historiska uppgifter bygger på intervjuer med Gunnar Storm, Borghamn och Hans Lundbergh, Djurkälla, som Vadstenas hemsida gjort.