Kungälv

Kungälv är den idylliska småstaden med sina välbevarade trähus och prunkande trädgårdar. De gamla kulturgatorna Västra och Östra
gatan står i charmig kontrast till stadens moderna stadsdelar.
Fästningsholmen är det turistiska centrat med Turistbyrå, vandrarhem,
camping och småbåtshamn. Fästningsparken inbjuder
till picknick på de gröna gräskullarna nedanför det stora besöksmålet Bohus Fästning.

Kungahälla-Ny Kongelf- Kungälv
Kungälvs historia har tre huvudskeden:

• Kungahälla
  Det gamla Kungahälla var en av Norges främsta städer under medeltiden. Staden hade enligt sagolitteraturen grundats på 900-talet vid Nordre älv, några kilometer nedströms dagens Kungälv, vid nuvarande Kastellegården. Kungahälla skövlades åtskilliga gånger, bl a av vendiska vikingar som plundrade staden år 1135. Efter gränsfejderna 1612 flyttades staden upp till Fästningsholmen och återuppbyggdes i skydd av Bohus Fästning. För ytterligare information hänvisas till vår broschyr "Kungahälla".
• Ny Kongelf
  Någon större trygghet fick inte borgarna i den nya staden. Den 28 maj 1658 gav Carl X Gustav order till Kongelfs borgare att flytta till Göteborg eller någon annan stad i Bohuslän.
  Efter kungens död 1660 intog Karl XI:s förmyndarregering en mera modifierad hållning och motståndet övervanns. 1664 tillerkändes Kongelfs rättigheter som uppstad. Inför danskarnas belägring 1676 stacks bebyggelsen i brand av den svenska kommendanten på fästningen. Staden på Fästningsholmen hade dock varit ganska betydande och omfattat omkring 200 hushåll. Man har beräknat att detta motsvarar uppemot 1500 invånare, en siffra som det skulle ta staden 200 år att komma upp till igen. Som jämförelse kan nämnas att Göteborg vid samma tid hade ca 4000 invånare.
• Kungälv
  Redan på 1670-talet växte bebyggelsen upp på allvar på fastlandet vid färjeläget och utefter landvägen västerut. Här fanns redan förut en förstadsbebyggelse, ungefär vid nuvarande Torget och här byggdes också den nya kyrkan år 1679.

1696 upprättade lantmätaren Erich Kuus Kungälvs första stadsplan. På grund av det trånga läget mellan Fontinberget och Nordre älv kom Kungälv att utbreda sin stadsbebyggelse längs en enda gata - Västra gatan. I princip fanns här inte mark för mera bebyggelse. Några tvärgator av betydelse kunde inte uppstå. Stadens naturliga centrum blev under flera århundraden Torget, kring vilket kyrkan, Rådhuset och krogen var belägna.

1700-talet
Lantmätare Erich Kuus stadsplan ligger delvis till grund för dagens Kungälv och går igen nästan överallt i de äldre stadsdelarna. Karaktristiskt är här de långsmala tomtfigurerna, som utgår från landsvägen och sträcker sig ner mot älven, eller terrasseras upp mot Fontin. Det är en vid denna tid omodern stadsplan av medeltida typ, framtvingad av de topografiska förutsättningarna. Det är endast vid torget man finner en ansats till rektangulära kvarter. Under 1700-talet hade Bohus Fästning minskat i betydelse och garnisonen flyttade såsmåningom helt. Detta betydde givetvis en hel del för staden och dess handel. Göteborg tog också över större delen av utrikeshandeln och även en del av handeln med bönderna på den omgivande landsbygden gick Kungälv förbi.
Stadens förnämsta näringsgren var annars jordbruket, som i så många andra svenska småstäder. Hantverkare och handlare var ju i lika hög grad jordbrukare vid sidan om.
Den stora sillfiskeperioden under senare delen av 1700-talet kom dock staden tillgodo, liksom en viss handel med trävaror uppifrån Göta älv. Vid mitten av seklet hade Kungälv drygt 500 invånare.
1799 års karta, upprättad av H och P Hallberger, liknar mer dagens Kungälv. Staden har nu vuxit en hel del och bebyggelsen sträcker sig fram mot Västra Tullen vid nuvarande Glasbruksgränd.

1800-talsidyllen
Ännu vid 1800-talets mitt var idyllen fullständig. Hur staden såg ut innan de stora industrierna etablerades har en resande från Göteborg, som kom över Hisingen, berättat om 1856:".... av Kungälvs forna härlighet återstår ännu det intagande i dess läge. Bäst fattas detta från de höjder, över vilka landsvägen löper till Tjuvkil. Därifrån synes den anspråkslösa staden med sina små trädgårdar smyga sig tätt ut med foten av Fontins fjällvägg och spegla sig i älven, som här med sina båda armar omfattar det bördiga Hisingen. I fonden reser sig de romantiska ruinerna av Bohus Fästning, bakom vilka skymta de stela bergen på Västgötasidan - en tavla som erinrat mången resande om vyerna på Rhenflodens besjungna stränder".

Det är den här staden som levde kvar med endast obetydliga förändringar fram till dess industrierna etablerades mot 1890-talet. Kungälv hade vuxit långsamt men framemot sekelskiftet 1800 hade befolkningen ökat till drygt 800 invånare. Därefter stagnerade staden på nytt och omkring 1850 fanns något över 900 invånare i stadens noga räknat 128 hus.
Under 1850-talet uppges spannmål, trävaror och tegel ha varit de viktigaste utförselvarorna, medan man främst tagit hem fisk, salt och stenkol. Exporten av spannmål uppges ha varit stor. Handeln med landsbygden hade vuxit kraftigt på senare tid och var stadens främsta inkomst vid sidan av borgerskapets egna jordbruk. Handlarnas antal räknades till 17 med ett tjugotal biträden. Närmare 40 hantverkare fanns i staden och även fem mindre fabrikanter.

Industrialiseringen
Dagens gamla Kungälv fick till största delen sin utformning under sent 1800-tal. De nya industrierna - Glasbruket 1876 och Kexfabriken 1888 - skapade nya arbetstillfällen och förde med sig en ökad befolkning. Riktig industristad blev Kungälv några decennier in på det nya seklet. Bröderna Claessons fabrik - ABC- fabriken - hade startats 1909 och växte snabbt. År 1900 hade invånarantalet ökat till1100, år 1920 till drygt 2000 då också flertalet fick sin försörjning direkt eller indirekt av fabrikerna.

Gamla centrum
Kungälv hade vid seklets början inte något egentligt centrum. Vid torget låg några butiker, posten, skolan, Rådhuset och krogen. Här låg också hamnkajen där ångslupen "Kongelf" och senare ångaren "Kungälf" (från 1906) lade till. Övriga båtar på traden Kornhall - Kungälv - Göteborg lade till vid Glasbruket och vid en brygga vid nuvarande Prästgårdsliden. Ungefär mitt på Västra gatan låg dessutom ett slags centrum med en rad butiker, verkstäder och apotek, vid Västertull även flera butiker, verkstäder och en krog. Stadsmiljön var alltså liten och intim, präglad av tät bebyggelse och befolkningskoncentration till Västra gatan och kvarteret runt torget. Gatulivet var livligt, särskilt vid Västra gatan som alltid var full med folk, gående, skjutsar, kor som drevs på bete, fisk- och kötthandlare med kärror, bönder med häst och vagn som kom för att göra affärer och ställde in hästarna på gårdarna. De ljud som gamla kungälvsbor särskilt minns är det hemska skramlet när bönderna kom jagande med häst och vagn längs Västra gatan, med de järnskodda hjulen dånande mot stenläggningen, för att hinna leverera mjölken till morgonbåten vid hamnbryggan.

Nytt centrum
1900-talets centrumexpansion kunde på grund av de trånga läget inte ske inom gamla staden. En centrumförskjutning kom att äga rum mot området utanför Västra tullen. Här fanns stora markarealer till förfogande. Följden blev att bebyggelsen längs Västra gatan och vid Stora torget i huvudsak kom att förbli oförändrad. Det är något ganska unikt när det gäller svenska småstäder, där som regel affärslivets krav medfört omfattande nybebyggelse i centrum.

Dagens Kungälv
Idag är Kungälv en storkommun med ca 37 000 invånare och omfattar kommundelarna Marstrand, Ytterby, Romelanda, Hermansby och Kode.
Kungälvs stad har bevarat sin prägel av idyllisk småstad i de centrala delarna trots att moderna affärscentra och bostadsområden vuxit upp. Samhällsservicen är väl utbyggd och för fritiden finns mycket att välja bland.