Köpstadsö

Den allmäna rationaliseringen lyckades aldrig få grepp om skutägarnas
och sjökaptenernas Kössö. Det är så ön kallas i dagligt tal. Så finns
det inte heller någon möjlighet att ta sig fram med moped på vägarna.
som slingrar fram mellan de verandaförsedda husen. Till och med cykelåkning
är förbjuden sommartid. I byn finns ovanligt många vitmålade bostadshus
utsmyckade med vackra snickeridetaljer och omgärdade av gammeldags
blommande trädgårdar. Runt omkring i bergen nära vattnet dyker sommarhusen upp.
Badgäströrelsen kom igång tidigt på Kössö och utgjorde omkring tiden
för andra världskriget öns kanske viktigaste inkomstkälla.
Husbehovsfiske och jordbruk har förekommit på ön men Kössömännen är
främst kända som skutseglare. Den sista skutan såldes 1920.
Kössös 130 invånare saknar så gott som all basservice. Trots det har
en del unga familjer vågat flytta ut och ett mindre antal nya hus
har tillkommit. Byggnadsreglerna är extra stränga i bykärnan. Ön rymmer
också stora parkliknande strövområden med ett av skärgårdens största
ekbestånd. En smal ränna skiljer Kössö från Stora Mosskullen som numera
har en helårsbefolkning på nio personer.
Dagens Kössöbor är delvis ett folk av byggnadssnickare men arbetstillfällena
är få och 10 av öns 54 invånare i arbetsför ålder går utan jobb, övriga
pendlar. Förskolebarn och skolbarn är hänvisade till grannöarna för
omsorg och undervisning.