Brännö

Brännö Brygga finns inte längre kvar. Dansplatsen ligger numera en bit bortom Husviks trafikbrygga. Men fortfarande syns 'Vinga Fyr blinka i Väst'.

På Brännö längst i norr, vid inloppet till Göteborg, höll vikingarna en gång i tiden marknad. Där samlades sjöfarare och till och med kungar från hela norra Europa - allt enligt de isländska sagorna.
Brännö är en av skärgårdens större öar och höll länge ställningen som huvudö.
Bortsett från lite hummerfångst på 1920-talet har yrkesfisket aldrig haft någon störra betydelse för Brännöborna. Brännö utvecklades i stället till uteseglarnas och lotsarnas ö. Det gamla lotsutkiket vid Faggeliden förstördes vid en brand på 60-talet men byggdes upp igen 1985. Därifrån har man uppsikt över hela inloppet till Göteborg. Lotssysslan gick ofta i arv och vissa släktnamn är för alltid förknippade med yrket.
Ett relativt omfattande jordbruk innebar ett viktigt komplement till tjänstemannalönen.
Tidigt blev Brännö göteborgarnas sommarö. Under en period när den bofasta befolkningen minskade till omkring 80 personer dominerade sommargästerna helt.( Enligt beräkningar ökar befolkningen med 4 000 personer under sommarmånaderna.)

Närheten till Göteborg har under senare år lockat många, särskilt barnfamiljer, 
att bosätta sig på Brännö; båtresan från Göteborg tar knappt 15 minuter.
Antalet året runtboende har mångdubblats och passerat 600.
Den nya generationen Brännöbor har gjort sig känd för sitt stora miljömedvetande;
ganska naturligt med tanke på de skönhetsupplevelser och andra värden
som ön har att erbjuda.
En vandring från Rödstens trafikbrygga i den breda dalgången utefter
Husviksvägen leder till bykärnan och dess väl bevarade hus, ofta rödmålade
med vackra glasverandor. Till vänster betar fåren på skärgårdens enda
obebyggda gärde.
Tar man sig upp för backen till höger, en bit efter kyrkan (från Rödstenshållet)
hamnar man i en annan dalgång och når slutligen det smala sundet med
en stenvall som förbinder Brännö med det betydligt flackare och kargare
Galterö. Här håller sånglärkor och ängspiplärkor till - och här samsas
Brännöfår och soldykare med det svenska försvaret.

Övrig service består av affär med  postservice, kiosk - 
och numera också ett litet värdshus. 

Historia

Genom sitt strategiska läge blev Brännö en betydelsefull marknads- och tingsplats liksom mötesplats för kungar, hövitsmän och stormän. I de isländska sagorna berättas om hur den irländska kungadottern Melkorka såldes som träl för tre marker silver till den isländske hövdingen Hoskuld Dalakollson på Brännö Marknad på 900-talet. Alf Henrikson berättar: "Det hotande kriget mellan norrmän och danskar avstyrs genom förståndiga stormän år 1076 när de unga kungarna - Hardeknud är knappt aderton år gammal, Magnus bara tolv - redan står på var sin sida om riksgränsen i Göta Älv med var sin armé. De sammanförs på Brännö och får svära varandra vänskap ..." I de återkommande striderna mellan danskar och svenskar om kontrollen av Göteborg och därmed handeln till och från Sverige blev skärgården hårt ansatt genom krig och örlog. Älvsborg Fäste fick lösas ut två gånger - Älvsborgs Lösen. År 1676 skövlade och brände danskarna alla hus på Brännö och tog all gröda. Efter de stora ofredens år återupptog man tinget på Brännö 1680. Åborna på Brännö hade rätt att utnyttja närliggande öar, som bl a Känsö och Galtö, för höskörd, bete och jakt. Långt innan tillförlitliga sjökort och farledsmarkeringar fanns kom brännö-bornas huvudsysselsättning att bli ledsagare, styrmän eller kände män, som lotsarna då kallades. Brännö lotsutkik uppfördes på öns högsta punkt. Konkurrens om lotsningen kom dock från Vrångö, men även från Hönö och Rörö. Den som först siktade ett fartyg som begärde lots och nådde fram till det fick lotsningen och därmed förtjänsten. Övriga fick vända hem. Detta medförde att Brännölotsarna uppförde Känsö Torn för att få bättre överblick över havet. Detta på en tid långt innan telegraf och telefon fanns ens i sinnevärlden. Så småningom samordnades lotsstationerna på Vrångö och Brännö till Vinga. Lotsarna bodde dock kvar på sina gamla öar. Vid sidan av det osäkra yrket måste de dryga ut sin utkomst med jordbruk, husbehovsfiske och jakt. Brännös strategiska läge vid farlederna till Göteborg och ankarplatserna på Rivöfjorden gjorde att en tullstation placerades på ön. Många fick sin försörjning som kustbevakare eller kustroddare. Förutom dessa yrken tog man tjänst som matroser och befäl på Kungens Kapare, Ostindiska Companiets fartyg eller de framväxande svenska rederierna. Och en del emigrerade till Amerika.