Baggensstäket

Fartygets siren bölar för "fri väg" och farten slås av. Vettskrämda andkullar och fritids- seglare flyr in mot stränderna när det stora fartyget majestätiskt glider in i det smala Baggensstäket. Där sundet är som smalast, vid Knapens hål, väntar man sig höra kantstenarna skrapa mot fartygsplåtarna och man kan nästan läsa texten på Skogsö monumentet om styrbord.
Monumentet restes en gång över de svenska karoliner som här stoppade den ryska mordbrännarflottan på dess väg mot Stockholm sommaren 1719. I en desperat motattack kastades angriparna tillbaka i havet och Stockholm var räddat.
Man kan nästan förledas att tro att det är gravarna efter fallna hjältar som sticker upp ur grönskan när vi strax därpå passerar Boo kyrkogård på en vackert gräsklädd udde.

En av de två infartslederna till Stockholm går nämligen just genom Baggenstäket. (Södertälje kanal som tillkom 1819 blev den tredje inseglingsleden). Men med åren har landhöjningen gjort att det blivit grundare och svårare att ta sig fram den viktiga sjövägen till Stockholm. Kung Gustav Vasa, som inte var lika vansinnig och omgiven av dåliga rådgivare som sin son Erik, fast nästan, hade en rådgivare som hette Botvid.

Han föreslog att vattnet i Stäket skulle höjas för att öka djupet. Sänk två timmerkistor i den smalaste delen så höjs vattnet, var hans råd. Det kungen själv föreslog var inte mycket klyftigare. Bygg en stor plog, sa han. Den kan sedan dras och vinschas längs botten. För att få bort stora stenar föreslog han att ett speciellt gripverktyg skulle konstrueras. Hur det skall gå till får ni själva räkna ut ... Ryssarna, som brände allt i sin väg, plundrade, förstörde, åt upp boskap, tog säden och härjade i hela skärgården, försökte att komma igenom Stäket. Men där fick de på nöten. Efter ett hårt motstånd av "de Svenske" lämnade ryssarna den svenska skärgården och sedan dess har Stockholm aldrig hotats av fiender. Årtalet var 1719. Till minne av slaget vid Stäket restes det monument som idag står högst upp på Skogsö, dessvärre med kanonerna riktade åt fel håll. Det är inte särskilt gott om plats i kanalen som delvis muddrats av ryska krigsfångar. Möter man dessutom en Vaxholmsbåt gör man bäst i att inte gå in. Det är signaltvång för större båtar som går in i kanalen. Hör du några signaler gör du bäst i att invänta tills faran är över.

Området kring Baggensstäket, med sin intressanta historia i kombination med sin vackra utsikt, är väl värt ett besök. I det smala sund som förbinder Baggensfjärden med Lännerstasundet gick den äldsta farleden till Stockholm, men leden trafikerades redan långt före stadens tillkomst på 1200-talet. Färden gick då till de gamla handelsplatserna vid Mälaren: Helgö, Birka och Sigtuna.

Harsteket, som Baggensstäket kallades i äldre tider, kommer av det fornsvenska "Hargher" som betyder sten eller stenhög. På 1500-talet förlänade Gustav Vasa Boo gård till amiralen Jacob Bagge och från honom fick Baggensfjärden sitt nuvarande namn. Gustav Vasa lär ha haft planer på att göra farleden mer framkomlig för sina galärfartyg men muddring skedde först 1704.

Mest känt är Baggensstäket för att det var här som de svenska trupperna satte stopp för ryssarnas härjningar sommaren 1719.

Källa © Stockholms läns museum, Gerhard Fransson

 

Den 13:e augusti 1719 stod ett slag mellan svenska och ryska trupper. Den ryska hären hade då skövlat Stockholms skärgård och härjat längs ostkusten hela sommaren.

Bakgrunden var denna: Kung Karl XII hade redan 1718 inlett fredsförhandlingar med Ryssland som dock inte ledde till något resultat. Efter kungens död återupptog fredssamtalen, men ryssarnas villkor hade då skärpts och förhandlingarna avbröts den 8:e juli 1719. Tsar Peter ville genom härjningar av den svenska kusten tvinga Sverige till fred.

Den svenska eskadern var dock för liten för att möta den ryska flottan på öppet vatten. Det enda effektiva försvaret fanns vid Vaxholm och vid Stäket, här vid Baggensfjärden.

Ledare för de svenska trupperna var överste Baltzar von Dalheim. Han hade låtit bygga effektiva spärrar vid de två smalaste passagerna genom Baggensstäket. Två skansar uppfördes i anslutning till dessa spärrar, en på varje sida sundet.

Då de ryska galärfartygen denna dag försökte ta sig igenom Baggensstäket såg svenskarna sin chans. De trupper som fanns på plats gick i ställning utmed stränderna. Södermanlands, Västmanlands och Dalarnas regementen gavs order att avmarchera för att sättas in i striden. Södermanlands regemente låg närmast, vid Skarpnäck, de övriga låg något längre bort.

Besättningen i skansarna, vilka understöddes av kanoneld från galärerna i sundet väster om Baggensstäket, lyckades få ryssarna att dra sig tillbaka. Vid midnatt, när Södermanlands regemente redan deltagit i bataljen några timmar och de andra två just anlänt, var fienden slagen. Ryssarna sägs ha förlorat nästan 500 man - Sverige bara 100. Ryssarna drog sig tillbaka till Ingarölandet för att begrava sina döda och redan nästa dag seglade de hem.

Freden i Nystad två år senare satte definitivt punkt för den svenska stormaktstiden. Sverige avträdde då de baltiska staterna och finska Karelen.

Text: Åsa Lundström © Stockholms läns museum
Gerhard Fransson