Landsort ÖJA heter ön där Landsort ligger

Öja, som på grund av en felkopierad karta på 500-talet även fick namnet Landsort, blev lotsplats 1535. Det var Gustav Vasa som stadgade att det alltid skulle finnas lotsar på Landsort.

I taket på Landsorts kapell hänger en fartygsmodell, ett votivskepp. Det hänger där som en påminnelse om hur Öjas tillvaro alltid präglats av skepp och båtar. Att skänka votivskepp till kyrkan var - och är - en gammal sed sedan mitten och slutet av l 500-talet. Skeppen, fregatter eller linjeskepp, finns framför allt i kusttrakternas kyrkor. Seden levde i cirka 200 år men ebbade ut under 1800-talet för att få nytt liv igen omkring 1900. Votivskeppen är framför allt till lyst: på en inskription på ett av de äldsta votivskeppen i Sverige kan läsas "Gud till ära, kyrkan till prydnad, ungdomen till lärdom".

Landsorts kapell - invigd 1939, är en gåva av hovjägmästare Helge Ax:son Johnson på Berga Slott i Västerhaninge. Altartavlan är utförd och skänkt av konstnären Axel Sjöberg.

Under tidig medeltid hade man endast olika naturmärken eller upplagda kummel att styra efter. l Danmark hade man redan på l 500-talet börjat tillägna sig ny teknik och kunskap om fyrar. Öresund kom därför att bli världens första fyrupplysta farled. l Sverige tog vi senare till oss de nya kunskaperna om fyrning. Det dröjde dock fram till mitten av 1600-talet innan den första fyren tändes, och ytterligare tjugo år innan man började bygga en stenfyr. Landsorts fyr är i dag Sveriges äldsta (de äldre fyrar som finns i Sverige byggdes i dåvarande Danmark).

Att vara lots på medeltiden var sannerligen ingen dans på rosor. Hände det en olycka var lotsen ensam skyldig, och ofta fick han plikta med sitt liv.

I dag har befolkningen på Öja krympt, men fortfarande finns drygt 20 personer bofasta, och många av dem arbetar, nu som förr, med att hjälpa fartyg och fritidsbåtar hitta vägen genom Södertörns skärgård.

Landsort ligger där som en annan ö i havet, och vad är det för märkvärdigt med den? En smal ö i havsbandet nedanför yttersta spetsen av Södertörn. Den är 4 km lång och inte ens en km bred. Men på denna lilla yta ryms historia och militärhistoria, botanik och zoologi, gourmetmatlagning, konst och konsthantverk, och säkert mycket annat som jag tyvärr glömt eller inte känner till.
För det första heter den ju inte Landsort, utan Öja. Det mer kända namnet fick den efter en karta, där namnet Landsort (spetsen på udden) hamnade halvvägs över ön, och av en del uppfattades som att gälla den.
Fyren heter däremot Landsorts fyr, och har veterligen aldrig hetat något annat. Det uppges vara Sveriges äldsta bevarade fyrtorn, byggt på 1670-talet. Tornet är 25 m högt. Det uppfördes av den hollänske köpmannen Johan van der Hagen 1658. Fyren byggdes om i sten på 1670-talet. I Nordens första segelbeskrivning på 1200-talet omnämns Landsort och Båken. Än i dag kallas platsen för båkberget. Fyren hålls öppen med guidade turer för allmänheten vissa tider på sommaren.

Fyren eldades först med stenkol i en järnkorg utanpå fyren. På 1800-talet infördes rovoljelampor med speglar, som ännu finns kvar. På 1930-talet elektrifierades fyren och 1963 automatiserades den. Länge var den utom räckhåll för turister, omgiven av taggtrådsstängsel, men nu får man besöka den under sakkunnig ledning av Martin Tegnerud. Uppifrån är utsikten vidunderlig över hela ön. Klara dagar kan man se milsvitt omkring.

Bland bergknallar och enbuskar sticker fyrkantiga betongkonstruktioner upp på åtskilliga ställen, som en litet kuslig påminnelse om att fienden kom från öster. År 1719 brände ryssarna ner alla hus på ön. Under andra världskriget fanns åtskilliga militärinstallationer på ön, hemliga för den oinvidge, men alltjämt högst synbara. Ända till helt nyligen var Landsort förbjudet område för utländska medborgare.

Från historiens gryning

I historiens gryning bildades en jättegryta, Helveteskällan, av stenblock som inlandsisen drog med sig. Jättegrytan ligger svårtillgängligt på öns norra del, utan anvisningar om hur man tar sig dit, över fält där fåren stirrar förvånat och fasanhönorna springer undan med sina kycklingar. Grytan öppnar sig utåt havet, och verkar bottenlös.
Mitt på ön ligger två andra sevärdheter, ganska små, inte så märkvärdiga, men fantasieggande att se om och om igen. Här finns resterna av en pestkyrkogård där en Johan Anderssons hustru från Storhamn ligger begraven sedan år 1710, för ”storm och stankskäl”. Själv hade hon inget bevarat namn, en hustru ligger där, och betraktaren får tänka sig hennes person och hennes liv i fiskeläget när pesten kom och tog henne med sig på ett sätt, medan hon på ett annat sätt blev kvar. En kort sträcka från begravningsplatsen är en labyrint anlagd. Hur gammal den är anges inte, men mönstret är minst tretusen år gammalt. Det skyddade mot olyckor till havs och gav god fiskelycka. Det skadar inte att gå igenom labyrinten en gång om året ens i dessa tider, eller allra minst nu. Även som fruktbarhetsmagi kan den fungera, försök. Kustlabyrinter anlades i magiskt syfte och hade anknytning till säsongsfisket. Den som passerade genom labyrinten var skyddad mot havets faror och fick en bra fångst.

Mitt på ön finns också en modern fågelstation. Där fångas flyttfåglar i nät vår och höst samt undersöks deras häck- och sträckvanor.
På tal om fåglar: res till Landsort i maj, och lyssna på näktergalarna som har delat in hela ön i revir, så att där den enas sång slutar, tar den andras vid! Förvånas över att plötsligt på denna lilla ö i havet möta en ståtlig påfågel med utbredda stjärtfjädrar, eller följ prasslet i gräset och se alla fasanens små runda pipande ungar. Eller betänk det stora antal vettar som snidats här, och som stundom visas på uställningar. Vettarna har använts vid fågeljakter på den tiden sådan var en viktig inkomstkälla för befolkningen - ejder framför allt, men även alfågel och knipa. Nu hotas sjöfågeln mer av oljeutsläppen i Östersjön än av något annat, och karaktärsfågel är knölsvanen. Likt näktergalen är den så talrik, att när det ena paret glider ur synhåll dyker nästa upp, i varje fall innan hårda vintrar med tjock is åter började göra det svårt för svanarna att övervintra.

Faciliteter

Öja Boden är en liten skärgårdshandel med stort sortiment. Förutom livsmedel serveras enklare maträtter och nybakat bröd. Beställ gärna en lunchkorg att ta med ut i naturen. 

Vill du övernatta finns möjligheter att hyra rum inklusive frukost och sänglinne 300 kr enkelrum 275 kr dubbelrum per dygn. För grupper och företag ordnas dagskonferenser för ca 15 personer. För konferens med övernattning ryms 10-12 personer i rum och stugor . Frukost, lunch och middag serveras. 

Beställ guidad tur och en visning av Landsorts fyr. En vacker naturstig leder över öns innersta delar som bjuder på frodig växtlighet med kärr och gungflyn. Vitoxel, åkerbär och idegran hör till rariteterna. Under våren hörs näktergalarna sjunga och på havet syns knölsvan och alfågel.