Kymmendö

Hela ön är skyddsområde och privat ägd av släkten Wahlström. Ön har 15 bofasta, alla i den ägande släkten. Kymmendö gränsar till den nordöstra delen av Ornö och har båtförbindelse med Dalarö.

Kymmendö har tilldragit sig särskilt intresse av att ha utgjort miljö och förebild för August Strindbergs roman "Hemsöborna" och som sommarviste för författaren under hans mest produktiva period. Ett värdefullt minne från denna tid är hans än i dag bevarade skrivarstuga.

I sin egenskap av ensamgård där fisket och jakten tidigare spelade en viktig roll vid sidan om jordbruket är Kymmendö en typisk representant för den äldre bebyggelsen i skärgården. Detta avspeglar sig i gårdens läge invid en skyddad havsvik och de i dag bevarade byggnaderna med anknytning till dessa näringar. Kymmendö och Östra Vitsgarn i Muskö socken är de i dag bäst bevarade exemplen på denna typ av bebyggelse i Haninge skärgård.

Beskrivning
Kymmendö har gått till den svenska litteraturhistorien genom att gården och dess invånare har tjänat som förebild för August Strindbergs kanske mest folkkära roman "Hemsöborna".

Ön nämns första gången 1539 som kronohemmanet "Timedöö". Bebyggelsen har troligen sedan dess endast utgjorts av den ensamgård som i dag ligger vid Hemvikens södra strand mitt på Kymmendö. Denna har sedan slutet av 1700-talet tillhört samma släkt.

1871 hyrde Strindberg in sig på Kymmendö för första gången och återkom sedan de två följande somrarna. Efter några års uppehåll återvände han på nytt som nygift 1880 och vistades sedan regelbundet på Kymmendö under sommarhalvåret fram till att han lämnade Sverige för en längre tid på hösten 1883. Dessa fyra sista år på ön kom att bli Strindbergs mest produktiva period. Här avslutade han "Gamla Stockholm" och skrev delar av "Svenska folket", "Svenska öden och äventyr", "Nya riket" och "Dikter". Öster om gården, med utsikt över skärgården, uppförde Strindberg under denna tid med viss hjälp ett ännu i dag bevarat brädskjul som skrivarstuga. Här arbetade han sedan större delen av dagarna. Den tid Strindberg tog sig ledigt från skrivandet ägnade han åt att anlägga en trädgård vid det hyrda huset, "Storstugun".

Efter utgivningen av "Hemsöborna" 1887 nekades Strindberg i fortsättningen att få hyra på Kymmendö av gårdens dåvarande ägare Albert Berg, förebild för Gusten i romanen, som tagit illa vid sig av den verklighetsnära skildringen av invånarna på ön. Strindberg kunde därmed aldrig mer återvända till sin "Lycksalighetens ö, vilket han senare vid flera tillfällen kom att beklaga.

Under den tid Strindberg vistades på Kymmendö hade gården fortfarande en för skärgården typisk ekonomi där jakten och fisket spelade en viktig roll vid sidan om jordbruket. Detta framkommer också tydligt i "Hemsöborna".

Huvuddelen av de byggnader som då fanns på gården och som känns igen i romanen är bevarade i dag även om flertalet har förändrats en del sedan dess. Det hus författaren hyrde är den nuvarande manbyggnaden - en parstuga med tillbyggda glasverandor. På gården finns också en äldre huvudbyggnad, även den en parstuga, som senare fått en utbyggnad i vinkel. Särskilt välbevarad är den f d undantagsstugan, "Fasters hus", som troligen är uppförd under 1870-80talet. Byggnaden som knuttimrad och panelat är invändigt bevarad i närmast ursprungligt skick. Gårdens ekonomibyggnader är huvudsakligen från 1800-talets senare hälft. En saltbod och en av tidigare tre sjöbodar vittnar i dag om den betydelse jakten och fisket tidigare hade på ön.