Simrishamn

Simrishamns kommun är till stora delar identiskt med det som är känt som Österlen, Fritjof Nilsson Piratens hembygd, de stora äppelodlingarnas och den syndfulla marknadens trakt. Simrishamns kommun är en tämligen utpräglad jordbrukskommun, men också en kustkommun - den har både östkust och sydkust.

Slätten här går i mjuka och böljande vågor. Vidsträckta raps- och åkerfält brer ut sig, här och var brutna av silhuetterna av gods, slott, kyrkor och långa rader av pilträd.

Ordet Simrishamn faller tillbaka på ordet "simris" som kan betyda antingen källsprång eller vattensjuk mark - sådana öppna vattensamlingar fanns det i byn Simris som den nuvarande staden utvecklades ur. "Hamn" har förstås aldrig betytt annat än hamn, men det understryker också havets, fiskets och sjöfartens stora betydelse för Simris och dess efterföljare. Simrishamn, som från början bara var ett litet fiskeläge, blev på 1500-talet Österlens faktiska centrum. Det är en stad där man vårdar sina traditioner: fisket är fortfarande betydelsefullt, och gatunätet ger alltjämt ett medeltida intryck.

Det närbelägna Brantevik var så sent som i början av seklet den ort i landet som hade flest registrerade segelskutor. Inom kommunens gränser finns också vidsträckta badstränder, mäktiga sanddyner, bevarade byar från tiden före enskiftet och många lämningar från sten- och bronsåldern.

Innan Simrishamn blev stad, låg här ett litet fiskeläge. Detta var även hamn åt staden Tumathorp, som låg en mil från kusten. I Tumathorp hade den danske kungen ett myntverk. Här fanns även ett kloster. I Thumatorp fanns även ett sjukhus för spetälska. Av den gamla staden finns i dag endast några husgrunder kvar och platsen heter i dag Östra Tommarp. Fiskeläget växte emellertid och blev stad. Under sillperioden kom tyskarna till Simrishamn. De blev med tiden så många att de byggde en egen kyrka, Lubeckskapellet. Stadens förnämsta kyrka är annars, Sankt Nicolai kyrka. Kyrkan är helgad sjömännens skyddshelgon, Sankt Nicolaus. Nästan hela golvet är täckt av gamla gravstenar. Staden har till stor del kvar det gamla gatumönstret.