Enligt gamla skrifter hade byn 1725 två fiskartorp. I slutet av 1700-talet ökar befolkningen. Folk från Vattenmöllan, Krapparp, Mölle, Nyharnn, Bräcke, Sverigehusen, Arild med flera närliggande orter flyttar till Lerhamn. Det växande sillfisket är den viktigaste inkomstkällan. Under 1800-talets första hälft utvecklas sjöfarten. Några skeppare med större öppna båtar börjar köpa timmer i Halland för att skeppa det till bla. Jylland. Man fraktar även kol. På hösten fiskar man sill i stora mängder, varav en del s.k. ydesill, levererades till Herrgården och prästen i Brunnby. 1838 byggs den första däcksbåten av Hans Fex. Det var en s.k. bomseglare. Detta inleder Lerhamns storhetstid som redarsamhälle.

Lerhamn är 1860-1880 en av de i tonnage och sjökaptener räknat mest betydelsefulla orterna i Nordvästra Skåne. De gamla fiskarsläkterna har nu blivit sjökaptenssläkter och samhället ett flertal aktade personer. Antalet invånare är runt 200 personer år 1880. Det sista seglande fartyget som inköptes till Lerhamn hette Cap. I slutet av seklet började ångfartygen slå ut segelfartygen och år 1900 fanns det endast sex seglande fartyg kvar. 1906 fanns endast Cap i listorna över fartyg registrerade i Lerhamn.
Sekelskiftet inleds med en rasande julstorm 1902. Den åstadkommer stora skador på bron och båtarna. År 1900 fanns det ca fyrtio hus. 1910 öppnar järnvägen och det innebär ett uppsving för turismen. Lerhamn kommer närmare den övriga världen, inte minst för de ungdomar som inte vill gå till sjöss. Postkontoret i Bollas affär flyttas till stationen 1910. Det gamla badhuset rivs 1922. Det var ett av de första aktiebolagen i trakten och byggt 1895. Ca 1920 säljs de första Lerhamnshusen till sommarhus. Elektriciteten kommer till byn "med Ölin på 1920-talet. På 1930-talet fortsätter turismen att blomstra men gubbarna i hamnen blir färre och äldre och antalet änkor ökar igen. 1936 läggs skolan och Bollas affär ned. Hotell Lerhamn och Pensionat Mårtensson genomlider andra världskriget medan Pensionat Strand fått ge upp i början av trettiotalet.
Under 1950-talet dör byn sakta ut och övergår till att bli en sovande sommarby. Barnen kan räknas på ena handens fingrar och syföreningen är den enda "aktivitet" som existerar vintertid. 1954 lyckas byn genom en kraftinsats sätta hamnen i skick, tack vare syföreningens stora insatser, sedan Krapperup gett upp och troligen insett fördelen i att snabbt bli kvitt den raserade och igengrundade hamnen. Nu börjar man bygga sommarhus väster om stationsområdet liksom i södra delen av byn. 1946 brinner Bräcke Mölla av okänd anledning. 1969 lägger Thores ned byns sista affär. 1963 går sista tåget och stationen blir semesterhem åt SJ's anställda. 1970-talet blev nytändningens decennium. Det 1968 nedlagda hotellet tillsammans med delar av Solbacken och någon enstaka tomt lämnade plåts åt ett tiotal nya permanentbostäder.
1990 kan byn stoltsera med ett trettiotal barn i skolålder. En aktiv byförening och segelsällskap samt två syföreningar gör byn levande och samhörigheten påtaglig.

Källa: Björn Jacobson 1993 - Lerhamn under 1900-talet. En dokumentation i ord odh bild.