Haväng  naturreservat

Haväng med sina vackert böljande kullar ligger längst in i Hanöbukten. Nere i vattenbrynet kan man hitta bärnsten, stelnad kåda från miljontals år gamla skogar. Bitar av torv och trädstubbar spolas ibland upp vid stormar. Det är rester från de stora skogar som bredde ut sig för 9000 år sedan där vi idag har hav. Än idag står stammar och stubbar kvar på havsbotten.
I Lindgrens länga finns ett museum som berättar om landskapet. Omgivningarna är präglade av spåren av människans verksamhet genom tiderna.
Den välbekanta Havängsdösen ligger par hundra meter från vandrarhemmet i Haväng. Dösen är en gravplats som uppfördes för ca 5000 år sedan av Skånes första jordbrukare. De resta stenarna har tillhört ett gravfält från järnåldern.
I Verkeån finns åtta små anlagda vattenfall som använts som fällor för den uppvandrande laxen. Tack vare att ån är relativt ren trivs fisken och det kan löna sig att köpa fiskekort och pröva fiskelyckan än idag.
När det är lågvatten syns två pålrader, som går ut i havet. Det är resterna från en anläggning som användes in på 1600-talet. Den bestod av en inseglingsränna som kunde försvaras, när skeppen skulle segla in till land. Exakt vilka dyrbarheter som lastades och lossades här vet man inte. Alun från det närbelägna bruket i Andrarum var dock en handelsvara som användes framförallt till garvning och färgning.
Aluntillverkningen krävde bränsle och under 1600-talet var Haväng en skogrik trakt. Det mesta höggs ner med stora förändringar i flora och fauna som följd. Idag dominerar sandstäppen. Därför kan vi njuta av bl a sandlilja, sandtimotej och sandnejlika som är både vackra och väldoftande och därför lockar till sig mängder av fjärilar och andra insekter. I trakten har också funnits ett eller flera tegelbruk. Än idag hittar man tegelskärvor som kaninerna gräver fram.