|
Södertälje kanal |
Historia
Den trånga farleden vid Södertälje har under århundraden fungerat som snabbaste vägen för fartyg mellan Mälaren och Saltsjön och spelade en viktig roll för städerna Birka, Sigtuna och Helgö.
Vikingarna och deras efterföljare behärskade konsten att med hjälp av rullar och stockar dra sina farkosten över näs och grunda ställen vilket blev nödvändigt när landhöjningen försvårade passagen.
Engelbrekt räknas som kanalens fader då han på 1400-talet lät genomföra en rad rensningar och grävningar, som dock inte slutfördes helt. Arbetena återupptogs under Karl XI:s regeringstid då en kanal mellan sjön Maren och Saltskogsfjärden blev byggd. Denna kanal förföll dock och grundades upp och det var först under Erik Nordewalls ledning som kanalen fick en sluss och blev ordentligt farbar hela sträckan från Linaviken i Mälaren till Igelstaviken i Östersjön. Dessa arbeten utfördes mellan åren 1806 och 1819.
Denna kanalled fungerade, men blev med åren för liten och trång. Under de första årtiondena av 1900-talet gjordes åtskilliga undersökningar om en eventuell breddning och förbättring av kanalen. Dessa idéer förverkligades under 1920-talet då kanalen fick den sluss som fungerar än idag och sin nuvarande sträckning. Under 1970-talet breddades och fördjupades kanalen ytterligare.
Under 1996 trafikerades kanalen av 3 969 lastfartyg, ett antal passagerarbåtar och 10 700 fritidsbåtar. Lastfartygen medförde sammanlagt cirka 5 miljoner ton gods, varav fyra miljoner ton på uppgång till Mälaren och en miljon ton på utgående.
Källor: Erik Bergman Några glimtar ur Södertälje kanals historia 1976, Nordisk familjebok 1919, Turistinformation från Södertälje kommun 1999.