Skokloster

Skoklosterhalvön är en rik kulturbygd med anor från bronsåldern 1800-500 f Kr. Många gravar och fornlämningar vittnar om att människor varit verksamma här under lång tid. Under äldre järnåldern, 500 f Kr till 500 e Kr, slog sig människor ner mer varaktigt och anlade åkrar och betesmarker.

En stor del av Skoklosterhalvön är idag naturreservat. I början av 1970-talet inrättades två naturreservat, Skokloster och Arnöhuvud. Syftet var att för framtiden bevara ett mellansvenskt kulturlandskapsområde samt ge allmänheten tillfälle till friluftsliv och naturupplevelser.

Skokloster är mest känt för sitt berömda slott. Skokloster slott uppfördes 1654 av Carl Gustaf Wrangel som var en av Sveriges mäktigaste män. Slottet inrymmer ett av världens främsta barockmuseer. I anslutning till slottet ligger Skoklosters kyrka. Den uppfördes i slutet av 1200-talet som klosterkyrka för cisterciensernunnor. I den stora stenladugården, från slutet av 1800-talet, inryms idag ett trevligt värdshus med hotell, konferensanläggning och motormuseum.

Historia

År 1613 föddes Carl Gustav Wrangel, den man som skulle bli byggherre för Skoklosters slott. Han växte upp i Skokloster på ett gods som Carl Gustavs far, Herman Wrangel hade ägt sedan 1611. Carl Gustav fick undervisning i hemmet, och följde redan som 13-åring med sin far till militärlivet i Pommern. Efter att ha studerat på olika platser i Europa fortsatte han sin militära karriär. Han var bl.a. med i slaget vid Lützen 1632, sjöslaget vid Femern 1644 och Karl X Gustavs krig mot Danmark och Polen, där han var fältherre.

Vid 35 fyllda år utnämndes Wrangel till generalguvenör i Svenska Pommern. han var därmed en av Pommerns största jordägare, och på det viset kom han åt ett par renässansslott som han renoverade. Hans lantslott blev Spieker och Ralswik på ön Rügen, huvudsätet blev Wrangelsburg men hans residens var slottet i Wolgast. Det var just på Wolgast som han planerade Skoklosters slott, och det var även därifrån han sedan kom att styra bygget.

I flera år fick Wrangel skaffa material och förbereda bygget. Trots att arbetskraft och pengar saknades, började man till slut med grundgrävningarna, år 1654. Slottets utseende stod arkitekten Caspar Vogel för, Nicodemus Tessin d.ä. hade dock sett över Vogels projekt och förbättrat det. Byggnadsmaterialen försökte man skaffa fram från trakten, bl.a. från gårdens bönder och Wrangels egna tegelbruk. Men detta räckte inte. Man levererade kalk från Finland, taktegel från Holland, gråsten från Svartsjölandet och sandsten och kalksten från Stockholm, Gotland och Öland. Bygget var nu igång.

Den östra delen av slottet stod färdigt 1658. Taket över byggnaden kom dock inte till förrän tio år senare. Nu kunde man börja arbeta med inredningen. Det kom kakelugnar från Uppsala och Stockholm, fönsterkarmar och dörrar gjordes delvis av lokala snickare i Skokloster, resten kom från Stockholm. Wrangels samlingar av bl.a målningar, vapen, konsthantverk och böcker hade skeppats över till Sverige från Tyskland, och hamnade på Skokloster. Bildhuggaren Marcus Hebel fick utföra vapnet på slottets östfasad, Stuckatörer som tidigare arbetat för Wrangel i Pommern utförde olika stilar på stucktaken, tysken Hans Zauch och italienaren Giovanni Anthoni fick arbeta med kungssalstaket och förmakens tak, övriga tak utfördes av svensken Nils Ericsson.

De egentliga byggnadsarbetena på slottet avslutades år 1671. Nu fortsatte man med några mindre arbeten. Man murade skorstenar och målade altaner. Man började också att arbeta mer med trädgården. En drygt 600 meter lång mur uppfördes runt trädgården väster om slottet, en stor fontän anlades mitt i trädgården och diken och dammar grävdes.

Bygget upphördes 1677, året efter Wrangels död. Då var det ännu inte riktigt färdigbyggt. Slottet ärvdes av den äldsta dottern, Margareta Juliana. Hon gifte sig med Nils Brahe och på så vis kom slottet i Brahes ägo. Eftersom Brahefamiljens stamgods var Rydboholm, fungerade inte Skoklosters slott som någon bostad, snarare ett ställe man åkte till på somrarna. Slottet har dock aldrig lämnats enamt, det har alltid funnits folk som visat runt besökare och sett över byggnaden. År 1930 slöt Magnus Brahe sin ätt, och slottet testamenterades till hans systerson, Fredrik von Essen. År 1967 såldes slottet till staten, efter att Rutger von Essen haft det som permanent bostad.

Idag

Idag är Skoklosters slott ett av världens främsta barockmuseer, men det är fortfarande inte färdigbyggt. I den ofullbordade bankettsalen kan man se de gamla redskapen och vektygen från byggnadsåren. Slottet har öppet under maj - augusti, och det kommer besökare från hela världen. Närheten till Mälaren och till skog och mark ger stora möjligheter till ett rikt friluftsliv. Skohalvön har flera småbåtshamnar, badplatser och åtskilliga härliga badvikar. Sånka är den största badplatsen med camping och servering.

Skohalvön har bra service för såväl bofasta som sommargäster. Det finns skolor, daghem, lekplatser, butiker, serveringar, pizzeria, sporthall, poolanläggning, bensinstation och marina.