Örebro

Örebro gästhamn i Svartån

Säger du att Örebro är vackert, så är det inte många som opponerar sig! Ställ dig på Storbron där staden en gång uppstod och se dig omkring. Här upplever du stadens mittpunkt med vackra byggnader, vatten, parker, torg och trivsamma uteserveringar. Mitt i Svartån tronar det väldiga Vasaslottet, med anor från Örebros allra äldsta tid.

 

Örebro, "bron över Svartåns örar"
Långt innan staden Örebro grundades, fanns troligen vissa bosättningar i det som idag är centrum. Någon by var det inte tal om, än mindre en stad. I Skebäck, närmare Svartåns utlopp i Hjälmaren, fanns däremot troligen en handelsplats och en hamn. Runt det som idag är Örebro fanns dessutom flera byar och boplatser från perioden 500-1000 e.Kr., flera med namn som idag lever kvar som benämning på stadsdelar i dagens Örebro. Exempel är Nasta, Bista, Rosta, Älvtomta, Varberga, Mellringe, Hjärsta, Vivalla, Lundby, Hagaby, Rynninge, Almby, Tybble och Sörby.

Staden Örebros historia sträcker sig åtminstone 700 år tillbaka i tiden, kanske ännu längre. Redan under medeltiden möttes flera av landets viktigaste vägar i det som idag är Örebro. Det var dels pilgrimsvägen till Nidaros (Trondheim), dels den urgamla vägen mellan Östergötland och Dalarna via Närke. Den viktigaste av dem alla var den s.k. Eriksgatan som sträckte sig från Uppland, via Västmanland och Närke ner i Västergötland och åter till Svealand på Vätterns östra sida. Genom dagens Örebro följde vägen en rullstensås och där åsen korsade Svartån, gjorde rullgruset ån grund och möjlig att ta sig över. Med tiden byggdes en bro över vadstället, som, då den vilade på bankarna av rullgrus, "örarna", fick namnet "Örebron".

Det medeltida Örebro
Vid den nya bron växte snart en liten köpstad upp. Troligen bidrog köpmän från Lübeck i stadsbyggandet. De ville ha en fast knutpunkt för handeln med Bergslagsjärn, och ska därför ha byggt flera hus i staden, samt påbörjat den stora kyrkan vid torget, dagens S:t Nicolai kyrka. Ett tecken på att det förhåller sig så är att Örebro anlades enligt tyskt mönster, med ett torg mitt i staden, vid torget en kyrka och ett rådhus. Ungefär samtidigt lät den svenska kungamakten bygga en fästning och ett mynthus i den lilla staden, som tros ha fått stadsprivilegier någon gång under 1260-talet.

Det som på den tiden kallades "stad" kan emellertid inte jämföras med dagens städer. Det tidiga Örebro bestod egentligen bara av kvarteren mellan Storbron och Stortorgets västra del, samt kvarteren runt torget. Staden beskrevs dock under 1300-talet som "tämligen stor" och beboddes i huvudsak av välmående borgare, de flesta köpmän.

Det tidiga Örebro blev alltså en viktig knutpunkt för handeln med Bergslagsjärn, och så förblev det under lång tid. Den största av flera stora marknader var vintermarknaden "Hindersmässan" som samlade (och alltjämt samlar ) stora skaror från hela Mellansverige. Stadens utmärkta möjligheter som handelsplats berodde framför allt på det strategiska läget och de goda kommunikationerna.

Under medeltiden var Örebro ofta indraget i stridigheter. Borgen, som byggts ut under 1300-talet, belägrades vid upprepade tillfällen. Mest känd är kanske Engelbrekts erövring 1434. Alla strider tärde hårt på staden som förvandlades från blomstrande köpstad till fattig småstad, så fattig att Örebro 1464 beviljades sex års skattefrihet "för sin stora fattigdoms skull". Samtidigt minskade stadens folkmängd med en tredjedel.

Staden blomstrar igen under Hertig Karl
Under det sena 1500-talet ingick Örebro i Hertig Karls (Karl IX) hertigdöme. Staden fick ensamrätt på järnhandeln i regionen, och näringslivet fick ett stort uppsving som höll i sig ända fram till mitten av 1600-talet. Örebros köpmän förmedlade export av Bergslagens järn och sålde i sin tur livsmedel till bergsmännen. Folkmängden steg till ungefär 500-600 personer, flera riksdagar hölls på slottet, som Karl samtidigt byggde om till ett modernt renässansslott. Förutom slottet och kyrkan, bestod staden fortfarande endast av låga trähus, de flesta belägna utmed huvudgatan och med tomterna i smala rektanglar, en tomtindelning som i många fall stod sig fram till mitten av 1800-talet!

Sämre tider igen under 1600-talet
Runt 1640 grundades nya städer i regionen. I norr Nora, Lindesberg och Filipstad och i söder Askersund, alla konkurrerade de med Örebro. Samtidigt förlorade Örebro - precis som många andra städer i Sverige - sin rätt att handla direkt på utrikes hamnar, vilket också var ett hårt slag mot staden där det nu bodde ungefär 1500 personer.

Det stillsamma 1700-talet
Ända in på 1700-talet var medeltidsstaden tämligen oförändrad. Några enstaka stenhus hade tillkommit, men i huvudsak såg Örebro ut som tidigare. Folkmängden hade ökat något och uppgick nu till ca. 2200 personer. Näringslivet fortsatte i samma spår som tidigare, handel med Bergslagen och Stockholm, sjöfarten ökade i betydelse, men på det stora hela hände faktiskt inte särskilt mycket. Inte blev det bättre under det tidiga 1800-talet, snarare tvärtom. Järn- och spannmålshandeln minskade, liksom sjöfarten, och den enda egentliga industrin som tillkom var Lindhska boktryckeriet. Hantverkarna blev dock allt fler, men få hade några anställda. Trots det ökade folkmängden, och 1840 var örebroarna ungefär 4200 stycken.

Staden var dock tillräckligt betydelsefull för att få stå som värd för tronföljarvalet 1810, då Jean Baptiste Bernadotte alias Karl (XIV) Johan valdes till svensk tronföljare.

Industrin kommer till Örebro
Som en följd av handelns sjunkande betydelse bredde fattigdomen ut sig i staden, och som kronan på allt elände brann i princip hela centrala Örebro upp i mars 1854! 

Branden 1854

Branden började i Fenixhuset och slukade i stort sett all bebyggelse fram till dagens Våghustorget. 92 gårdar brändes ner och en tredjedel av befolkningen blev hemlösa.

Bättre tider igen

Branden kom dock att på många sätt att bli slutpunkten för det gamla Örebro. På eländet följde bättre tider och den unga industrins hjul rullade allt snabbare. Örebro var på väg in i en högkonjunktur och en ny stadsplan lades av stadsarkitekten Fridolf Wijnbladh. De gamla smala krokiga gatorna ersattes med raka, breda gator enligt tidens ideal, och i centrum uppfördes moderna, påkostade stenhus.

Industrin började med en stor tändsticksfabrik, som följdes av en livlig småindustri inom alla möjliga branscher. Bland de industrier som grundades vid den här tiden kan nämnas Ekströms. Den livliga byggnadsverksamheten gav dessutom byggbranschen goda tider.

Genom att Hjälmarens nivå sänktes med drygt 1,5 meter under slutet på 1800-talet, kunde nya bostadsområden uppföras på de tidigare sankmarkerna öster och väster om rullstensåsen.

Örebro idag

Stadens expansion fortsatte efter andra världskriget, och 1967 bodde det 90 000 invånare i staden. Men samtidigt som nya bostadsområden för tiotusentals människor planerades, började den viktiga skoindustrin känna av den allt hårdare världskonjunkturen och fabrikerna fick slå igen. Idag finns inte en enda skofabrik kvar, och den stora kexfabriken har flyttat till Kungälv.

Örebro har fortsatt att växa, och idag bor det ungefär 122 000 invånare i kommunen, som idag har ett varierat näringsliv och inte längre domineras av någon särskild industri eller bransch. Stora arbetsgivare är förutom kommun och landsting, olika statliga verk, t.ex. SCB och Statens institut för handikappfrågor i skolan. Det finns dessutom en lång rad medelstora företag i flera branscher.

Den gamla skolstaden har blivit en framstående utbildningsstad. På Örebro Universitet studerar ungefär 11 000 studenter, och man har utbildningar inom bland annat teknik och humaniora, naturvetenskap och vård, ekonomi och samhällsvetenskap. Här finns Musikhögskolan, idrotts- och lärarutbildningar och hit hör också Restauranghögskolan  i Grythyttan. I Örebro finns även en omfattande utbildning för barn och ungdomar med olika former av handikapp.

Ända sedan medeltiden har flera av Sveriges viktigaste vägar mötts i Örebro, som därför alltid varit en välbesökt mötes- och handelsplats med goda kommunikationer. Hit har människor i alla tider färdats för att träffas och byta varor. Örebro ligger inte långt från Sveriges demografiska centrum, och inom en radie av tjugo mil når man halva vårt lands befolkning. Bland de stora vägar som passerar staden kan nämnas E20 (Göteborg-Stockholm), "Kungsvägen" E18 (Stockholm-Oslo), Rv 50/60 (Jönköping-Falun, en del av vägsträckan "Bergslagsdiagonalen"). Närheten till järnvägsknuten Hallsberg gör att tågförbindelserna är täta. Strax väster om Örebro ligger dessutom Örebro-Bofors flygplats med direktflyg och charter till åtskilliga destinationer.

Näringslivet omfattar idag handel, service, administration och en varierad tillverkningsindustri. Läget och kommunikationerna har  gjort staden till centrum för transporter, spedition och mellanlager. I Örebro finns inte någon stor enskild arbetsgivare utan en lång rad medelstora företag samt flera förvaltningar av olika slag. Örebro förknippadas inte längre bara med kex, skor och bandy. Kex- och skoindustrin är ett minne blott.

Den gamla folksporten för industriarbetare, bandyn, lever dock kvar. Den är inte längre den dominerade idrotten i staden. Andra folksporter har slagit rot. Fotbollen, med Örebro SK, är sedan slutet på 1980-talet etablerat i allsvenskan och basket, med tjejerna i Nerike Basket och KFUM Örebro hör till absoluta eliten. Detta är endast toppen av ett mycket brett folkligt idrottsintresse med såväl elit som bredd. Här finns också goda möjligheter till fritidsaktiviteter för alla smakriktningar; golf, båtsport, tennis, go-kart, inom- och utomhusbad och mycket mer.

Strax väster om Örebro breder det storslagna Kilsbergsområdet ut sig. I detta friluftsparadis finns sjöar för bad och fiske, vandringsleder genom milsvida skogar och vacker vildmarksnatur. På vintern erbjuds välpreparerade skidbackar och en härlig terräng för längdskidåkning. Vid Kilsbergens fot ligger sjön Tysslingen, en av flera utmärkta fågelsjöar i Örebro kommun.

Örebro har även ett brett kulturutbud med bland annat klassisk musik, rock, pop och jazz, teater, konst och kulturhistoria. Till kulturen hör också det utmärkta restauranglivet, gallerier, bibliotek, bio, nattklubbar och alla de stora och små evenemang som lockar besökare från när och fjärran.

Källa: Örebros hemsida  

Läs mer på Örebros hemsida