Kungshatt

Kungshatt sett från "Hälsans stig" i Sätra

Några strofer ur dikten KUNGSHATT av Carl August Nicander

" O ve! Det är konungens yttersta timma –
Nej! Konungen lever och hästen kan simma.
Han simmar så väl och så stolt som en svan,
och vågorna leka med fladdrande man.

De kungliga fiskare, alla de hundra,
stå skamliga kvar uppå berget och undra.
De tänka så säkert få konungen fatt;
men fingo ej mera än konungens hatt.

På klippan syns hatten i viken sig spegla,
och alla ännu som Mälaren segla,
de hälsa Kungshatt, och det säges med rätt,
att Svearnas konung ej gripes så lätt."

Kungshatt sett från "Hälsans stig" i Sätra

Ända sedan början av 1600-talet har det suttit en hatt högst upp på klippan på Kungshatt till minne av en svensk kung, som sägs ha jagats av fiender och till slut störtat sig ner på sin häst utför stupet och då tappadt sin hatt, som blev kvar uppe på klippan. Carl August Nicander, som tillhörde Götiska förbundet, skrev 1824 dikten "Kungs Hatt". För detta fick han pris av Svenska Akademin.

Tidens tand har under årens lopp tärt på hatten och nya har satts upp.

Sedan september 1966 har den senaste hatten sin plats på klippan. Den är Mälarens mest mytomspunna sjömärke. Den nya hatten är 1.6 m mellan brättkanterna och tillverkad i kopparplåt av kopparslagaren Bill Oscarsson, boende på ön.

På Kungshatt finns en naturhamn, position 59°17,8 N  17°52,6 E, Boviken mot Fiskarholmarna. På svaj eller vid privat ponton.