Lövö  naturreservat

Lövö har varit bebodd sedan 1500-talet. På 1670-talet brändes byn ner av danskarna, endast ett hus undkom. Det huset står kvar än i dag över 300 år gammalt. Fornminnen finns i form av  äldre hägnader och odlingsrösen. Mellan åren 1885-1950 fanns det skola på ön.

Lövö ligger i Mönsterås kommun. Ta av mot Oknö vid E:22-an. Efter ca 2 km sväng höger mot Lövö, efter ca 7 km hittar du den första parkeringsplatsen och fortsätter du 1,5 km hittar du den andra. Lövö kan givetvis nås sjövägen också.

Besök Lövö naturreservat , så får du se ett vackert landskap med skärgårdsmiljö.Gå de uppmärkta vandringslederna och se växlingen mellan hav och land , hagmarker och odlingslandskap. Informationsskyltar står vid parkeringsplatserna likaså toaletter och sopkärl. Tre angivna tältplatser finns. Grillmöjligheter finns , men bara vid de uppställda grillarna.

På sommaren är Lövö skärgård mycket uppskattad av båtfolket. Det finns många holmar att välja på om du vill sola och bada. Toaletter och sopkärl finns på de större holmarna. Även via landvägen kan man hitta fina stränder och badplatser.

Lövö består av en huvudö , samt ett 60-tal holmar och en mängd kobbar. Arealen är 785 ha varav 310 ha är land . På huvudön finns 6 st gårdar varav 4 bedrivs som jordbruk (de andra är utarrenderade). Det finns ett 20-tal permanentbostäder och ett 10-tal sommarstugor. Lövös norra del präglas av barrskog med gran som dominerande trädslag. Södra delen präglas av lövträd, främst björk, ek och lind, (under senare år har hamling av gamla lindar återupptagits). På öarna växer i huvudsak tall. Utmed stränderna växer en typisk havsstrandvegetation med salttåg, strandtåg, strandkrypa, krypven och gåsört som exempel.

De vanligaste skogsfåglarna är bofink, lövsångare och trädpiplärka. Vid vattnet är fiskmås, silvertärna, vigg, svan, knipa, strandskata och skäggdopping vanliga. Bland däggdjuren kan grävling, räv, fälthare och rådjur nämnas. Skogsmarken utnyttjas för ett småskaligt skogsbruk. Sammanlagt finns 156 ha skogsmark. Åkerarealen är ca 79 ha, där odlas vall och spannmål. Stora delar av ön och de större holmarna betas av får eller ungdjur. Till varje gård hör det till fiskevatten. Fiskevattnet delas in i lotter som byts varje år mellan gårdarna. Förr i tiden var fisket huvudnäringen på ön, men idag är den endast en bisyssla. Det är främst ål, sik, gädda och abborre som fiskas.

Mera fakta om Lövö

en genuin skärgårdsmiljö! Växlingen mellan land och vatten, liksom inslaget av hagmarker och vällagda stenmurar gör moränskärgården vid Lövö till ett mycket omväxlande och vackert landskap.

Lövö och omgivande öar är helt uppbyggda av lösa jordavlagringar - morän - ovanpå den plana kambriska sandstenen. Det är anledningen till reservatets terrängformer, lågt och flackt med långgrunda stränder. Lövös norra och mellersta delar präglas av barrblandskog med inslag av björk samt enstaka lindar och ekar. Marken är oftast bevuxen med blåbär, lingon och ljung. Delar av området har karaktär av traditionellt skogsbete, d v s luckig och olikåldrig skog med inslag av hävdgynnade arter i fältskiktet. Kring själva byn finns en hel del åkermark som till största delen används för vall- och spannmålsodling. Längs delar av stränderna finns havsstrandängar med hävdindikerande arter som havssälting, trift och gulkämpar.

På Lövös södra del finns hagmarker med ek, björk och lind som kärnan i trädbeståndet, medan även tall, apel, rönn och oxel förekommer. Inom området finns ett stort antal grova hamlade lindar. Buskskiktet är dominerat av enbuskar. Inom vissa delar är hagmarkerna igenväxta eller talldominerade och är föremål för restaureringsåtgärder.

Lövö är en gammal kulturbygd, omnämd redan år 1292, med jordbruk och fiske som huvudnäringar. Intressant kvarleva från den tid då fisket var en viktig försörjningskälla är fördelningen av fiskevatten. Fiskevattnet delas in i lotter i förhållande till mantal och hemmanslott och byts "återvänt", det vill säga varje år. Namn som Vaktegrundet, Vaktlinden och Kasen på Lövös östra sida skvallrar om hård bevakning mot Kalmarsund. Trots det eldhärjades byn av danskarna på 1670-talet. Hela fornbyn, liksom många andra kust- och ölandsbyar, brändes ner. År 1799 genomfördes storskiftet på Lövö som då dominerades av ängs- och betesmark. Ängsmarken var till största delen belägen söder om byn och även Bjurskär, Bredskär samt Långskär slåttrades. Övriga öar användes samtliga som betesmark. Huvuddelen av betesmarken låg dock norr och väster om byn.  År 1847 genomfördes laga skifte på Lövö. Stora förändringar i markanvändningen hade skett sedan storskiftet. Arealen åkermark hade, efter uppodling av ängarna invid byn, ökat betydligt medan ängsmarken hade halverats. Betesmarken hade dock i stort sett samma utbredning som vid den tiden för storskiftet. Bland byggnaderna finns flera hus med högt kulturhistoriskt värde, främst bestående av påbyggda enkelstugor, men även parstugor och salsbyggnader förekommer i området. Välbevarade ekonomibyggnader finns i form av enstaka ladugårdar delvis uppförda i skiftesverk samt något timrat uthus. Fornminnen finns inom reservatet i form av äldre hägnader och odlingsrösen.

Typiska inslag i övärldens fågelliv är skäggdopping, knölsvan, vigg, fisk- och silvertärna, rödbena och strandskata. Tillträdesförbud gäller för vissa av holmarna under tiden 1/4 -10/7.

Från parkeringsplatsen och ner till Lövögrenar går en mycket vacker stig. Du följer strandremsan längs de betade strandängarna och kommer slutligen ner till Lövögrenar. På södra delen av Lövögrenar finns anvisade platser för tältning och eldning.