Seskarö i Bottniska viken

Seskarö sågverkssamhälle med anor från 1800-talet. Haparanda kommun.

Seskarö, en ö i Haparanda skärgård, har en historia som kan spåras ända tillbaka till 1540-talet. Vid denna tid utgjordes befolkningen i området av fiskare, jägare och bönder. Viss handel bedrevs också med sydligare delar av landet, den bofasta befolkningen växte sakta för att i slutet av 1880-talet utgöra ca 80 personer. Året 1892 anlades ett första sågverk på Seskarö för att några år senare följas av ännu ett. 

Historien om Seskarö handlar inte bara om de två sågverken på ön, och om de så kallade "hungerkravallerna" 1917, när svältande sågverksarbetare avväpnade en militär styrka som sänts till ön för att hålla ordning. Den handlar också om alla de människor som flyttade till ön kring sekelskiftet, och om hur deras och deras barns liv blev. För de flesta innebar det fattigdom, hårt arbete, trånga bostäder och låga löner. 

Befolkningen växte fort genom inflyttning och uppgick år 1920 till ca 3000 personer. Sågverken sysselsatte ca 700 personer och samhället uppvisade ett rikt liv med skolor, livsmedelsbutiker, specialvarubutiker, charkuterifabrik, bryggeri, fotoateljéer, kyrka, polis, biograf, teater-grupper, flera orkestrar, nykterhetsloger, politisk föreningsverksamhet, Folkets hus, bibliotek, idrotts- och gymnastikföreningar, m.m.

Seskarö var under denna tid nuvarande Haparanda kommuns största samhälle och skilde sig markant från såväl Haparanda stad som Tornedalen. Tornedalens befolkning utgjordes av bönder och fiskare medan Haparanda stad karaktäriserades av handel och utbildning.

Sandvik Ångsåg	Sandvik sågverk slutet av 1930-talet

År 1928 var epoken definitivt slut då båda sågverken hade stängt och avvecklats. Genom ett riksdagsbeslut 1930 startas det ena sågverket igen och har sedan dess under olika ägare genom åren varit Seskarös dominerande arbetsgivare.

Genom att befolkningen på ön var relativt stor och i huvudsak hitflyttad från andra orter, genom det livliga utbyte med omvärlden som industrin och skeppning medförde, genom det rika föreningslivet och arbetarklassens växande del i samhällsutvecklingen, kom det vid denna tid att vara ett mycket livaktigt och dynamiskt samhälle. Seskarö var känt långt utanför landets gränser och spelade även en viss roll på den politiska scenen.

Den anda som rådde, den kraft som fanns i enigheten och strävandet för ett bättre samhälle, präglar ännu något Seskarö och dess befolkning. Även om de människor som då var aktiva har försvunnit, sitter historien fortfarande i väggarna. Detta faktum, i kombination med en alltmer ansträngd samhällsekonomi utgör plattformen för ett nytt engagemang kring utvecklingen av livsvillkoren, för Seskarös nuvarande och framtida befolkning.