Piteå en stor småstad

(Betydelsen av ortsnamnet Piteå eller Pite, som ursprungligen avser Pite älv, är dunkelt och har sammanställts med svenskt, samiskt och finskt språkmaterial.)

Piteå är centralort i Piteå kommun, 55 km sydväst om Luleå utmed E4:an, och har 18.260 invånare (1994). Staden är en industristad med trä- och pappersindustri men har även gamla anor som handels- och sjöfartsstad. Haraholmen, Piteå djuphamn, är en vinterskeppningshamn i Bottenviken. Ca 6 km söder om staden ligger Pite Havsbad.

Historia

År 1668 flyttades Piteå till Häggholmen och byggdes där upp enligt en tidstypisk rutnätsplan. Centrum för planen var det nuvarande Rådhustorget, ett så kallat hörnomslutet torg, där gatorna inte som på vanligt sätt utgår från hörnen utan från torgets långsidor. Torget har fortfarande kvar sin ursprungliga plan fast de flesta byggnaderna härrör sig från 1800-talet. I enlighet med 1877 års stadsplan anlades den breda Sundsgatan över Sundskanalen. Denna esplanad kom att skilja det på 1780-talet anlagda Norrmalmsområdet, nordöst om Sundsgatan, från gamla Häggholmsstaden. Stadens äldre trähusbebyggelse är koncentrerad kring Rådhustorget, Storgatans östra del samt Norrmalmsområdet. 

Piteå fick sina stadsprivilegier av Gustav II Adolf 1621. Syftet var att knyta traktens allmogehandel och Pite lappmarks samehandel till den nya staden. Tidigare hade landsköpmän, birkarlar, drivit handel med samerna och svarat för kronans uppbörd i lappmarken. Det äldsta Piteå anlades i nuvarande Öjebyn vid sockenkyrkan. Efter en stor brand 1666 flyttades staden 1668 till ett bättre hamnläge på Häggholmen. Piteås tidiga utveckling stimulerades bl. a. av silverbrytningen i Nasafjäll 1634-59. Under nödåren 1697-98 och det stora nordiska kriget, med ryska anfall 1716 och 1721 mot staden, hämmades utvecklingen. Men tack vare de efterföljande goda konjunkturerna för handel och sjöfart kunde Piteå hämta sig och år 1805 hade staden vuxit till 900 invånare. Ännu vid 1800-talets mitt var Piteå en av övre Norrlands främsta städer och fungerade 1810-56 som residensstad för Norrbottens län. Därefter och fram till ca 1950 gick tillväxten relativt långsamt, särskilt jämfört med andra städer i övre Norrland. Industrin har varit relativt svagt företrädd i Piteå, men riklig i omlandet. Piteå har varit centralort i ett betydelsefullt träindustridistrikt.

Idag

 "Norrlands Riviera", den stora småstaden Piteå, har ett utbud av upplevelser av skilda slag som saknar motsvarighet i landet.

Folk reser mer än gärna hit för att få uppleva våra många festivaler, nöjen, sol, bad, camping och idrottstävlingar, förklarar Katarina Johansson vid informationsbyrån. Vi Pitebor delar mer än gärna av oss av allt som vi kan erbjuda.
Gränser mellan län och kommuner saknar betydelse för gemene mans beslut om var man vill bo, arbeta, semestra och ha trevligt.

Inom en radie av 8 mil från Piteå centrum bor det 218 000 människor, fortsätter Katarina Johansson. Det gör att det finns underlag för handel, mässor och festivaler i Piteå.
Till det kommer att Piteå svarar för 25 procent av all turism i Norrbotten.

Piteå har alltid varit en mötesplats för nöjen , handel och affärer, fortsätter Katarina. Bland annat Piteås strategiska geografiska läge har skapat mötesplatsen. Piteå är också den första anhalten för många bilburna besökare från södra Sverige och länder i Europa på väg till Nordkalotten och Nordkap.

Med den stora befolkningsmängden i närområdet och alla besökare, är Piteå Norrlands största samhälle, större än Sundsvall, Gävle eller Umeå.