Älvkarleby

Där Dalälven möter havet, högst upp i Uppland ligger Älvkarleby, 2 timmars bilresa norr om Stockholm. Det område som idag utgör Älvkarleby kommun började stiga upp ur havet för cirka 4 500 år sedan. I över tusen år har människor levt och arbetat vid älven som gett laxar till matborden, drivit kvarnar och så småningom alstrat elenergi.

Idag bor knappt 9 000 personer i Älvkarleby, varav nästan en tiondel har kommunen som arbetsgivare. Fortfarande lockar vattnet till Älvkarleby. Älvkarleby-fallen släpps fria ett par gånger om året, ett fascinerande skådespel. Varje år fångas mellan 15 och 20 ton havsöring och lax av entusiastiska sportfiskare, och fiskecamperna med alla bekvämligheter ligger alldeles vid vattenbrynet. 

Historia

Efter den senaste istiden låg det område som idag utgör Älvkarleby kommun under vatten. För ca 4500 år sedan, under yngre stenåldern, började några delar sticka upp ur havet. Under bronsålderns senare del, ca 1000 fKr, låg fortfarande ca halva kommunens yta under vatten. Områdena där i dag Skutskär, Långsand och Gårdskär finns, var till stora delar täckta av vatten. Under den tidsperioden fanns dock fasta boplatser i kommunen. Spår av bronsåldersbefolkningen finns i dag i form av gravrösen vid Vidhällarna (nära gränsen mot Gästrikland), öster om Gårdskär och i Långsand.
Människorna under järnåldern kombinerade jordbruk och boskapsskötsel med jakt och fiske. Under yngre järnåldern (500-1100 eKr) ökade befolkningen. Om detta vittnar flera gravfält från den tiden i Västanå, Älvkarleby, Gårdskär och Marma. De två runstenar som finns bevarade, en i Gårdskär och en i Fleräng, är från yngre järnålderns senare del.

Under 1200- och 1300-talen förekommer Älvkarleby som ortsnamn i olika dokument. Kyrkligt hörde Älvkarleby i äldre tider till Tierps socken. Älvkarleby kyrka började byggas 1478 och invigdes 1490. År 1641 beslutade drottning Kristinas förmyndarregering på begäran av älvkarlebyborna att "Älvkarleby skall bliva en församling för sig själv". Älvkarleby var från början endast en by, delad i två delar av Dalälven, Älvkarleby östan ån och västan ån. Den rika tillgången på lax i älven lockade till bosättning. En förklaring till namnets uppkomst kan vara att de män som bosatte sig vid älven blev kallade älvkarlar och deras by älvkarlarnas by eller "Älvkarleby".

Stora delar av kommunen var så gott som obefolkade ända till mitten av 1600-talet. Norra kommundelen (nuvarande Skutskär) var i stort sett ödemark. I Harnäs omtalas en skvaltkvarn. Bodarna bestod endast av gårdarna Siggeboda, Näsboda och Thäboda (Tebo). Namnen på gårdarna har alla ändelsen -boda, vilket tyder på att de var tillfälliga bosättningar, fäbodar. Detsamma gäller Ytterboda och Överboda. Troligt är att Östanå och Västanå haft sina fäbodvallar där. Efterhand har fäbodarna förvandlats till gårdar och byar.

Skeppsvarv på Rotskär
Rotskär har en intressant historia. Någon gång under 1500-talet anlades där ett skeppsvarv. För flottans räkning byggdes skepp, galejor, espingar. Tidvis bestod arbetsstyrkan av uppåt 70 man. Verksamheten pågick fram till år 1609. Under varvets storhetstid kallades Rotskär för köping. Johan III tänkte till och med anlägga en stad där, men detta föll på att man inte hittade någon bra hamn.