Agö och Kråkö

Agön och Kråkön är två stora skärgårdsöar med gamla fiskelägen. Båda öarna är kraftigt kuperade, som mest når de 45 m.ö.h. Marken täcks till två tredjedelar av starkt svallad och omlagrad morän. På många ställen är den omvandlad till klapperstensfält, bitvis utformade som vackra strandvallar, eller som grus- och sandfält. I sänkor har små myrar eller tjärnar bildats. Både Agön och Kråkön är bevuxna med barrblandskog och det finns gott om både älg, hare, orre och tjäder. Sommaren 1997 härjade en skogsbrand på Agön.
På Agön och Kråkön finns det mycket gamla fiskelägen, av en del återstår endast lämningar. Eftersom kusten är starkt påverkad av landhöjningen har hamnarna efter hand blivit för grunda. Fiskelägena har då flyttats till bättre lägen. På Agöns östsida ligger det äldsta fiskeläget. Där finns inga byggnader kvar och det är troligt att platsen övergavs redan under 1600-talet, eftersom Agö nya hamn togs i bruk omkring år 1600 och ett kapell byggdes 1660. Nu är även Agö hamn för grund annat än för småbåtar. Omkring år 1900 övertog hamnen på Kråkön rollen som den viktigaste fiskehamnen. Fiskeläget hade dock funnits sedan länge. Kråkö kapell byggdes 1736.
Barrblandskog täcker öarna. Tallen dominerar de torra markerna medan granen trivs bäst i de fuktiga svackorna. Stora delar av skogen har brukats sedan länge, varför man vid besök får uppleva såväl plantskog som medelålders och äldre brukad skog. Betydande arealer av skogen närmast stränderna och på klapperstensfält och klippor är undantagna från skogsbruk. Skärgårdsöarna är idag viktiga för friluftslivet. Vid såväl Agö Storhamn som Kråkö hamn finns gästbryggor och toaletter. Området är riksintressant bl.a. för sina fina kulturmiljöer. All naturmark på öarna ägs av Hudiksvalls kommun.