Utklippan naturreservat N 55´57 - E 15´42

Utklippan är Sveriges sydostligaste ö-grupp. För långfärdsseglare på väg in eller ut ur Östersjön är Utklippan en populär hamn. Utklippan består av två nästan kala öar, Norraskär och Södraskär, mellan vilka en skyddad hamn finns. På Södraskär bodde förr fyrvaktare med sina familjer, idag är ön obebodd. På Utklippan rastar stora mängder flyttfåglar under vår och höst. Karlskrona Ornitologiska Klubb, som utför fågelstudier här, kan vissa dagar ringmärka mer än tusen småfåglar.

Enligt uppgift skulle en fyr uppföras på Utklippan redan 1724, men dessa planer gick i stöpet. 1789 togs en vippfyr i bruk då båttrafiken mellan Karlskrona och Ryssland ökat. Under Napoleonkrigen skeppades svenska soldater till Nordtyskland. För att säkra dessa transporter uppfördes två 2.5 meter höga stenpelare med kolgrytor. Dessa togs ur bruk redan 1814. 1839 uppfördes ett runt kanontorn, en sk. donjon, med två hörntorn. Det ena av de sistnämnda försågs med en lampfyr. 1870 påbyggdes fyren med ett 30 meter högt järntorn med en linsapparat med fast sken. Denna konstruktion var en uppfinning av ingenjör Gustaf von Heidenstam. Fyren försågs vid en modernisering 1945-48 med elektriskt ljus. För mistsignalering användes i äldre tid en klocka. 1896 införskaffades en kanon med vilken 2 skott i minuten varnade sjöfarare. Mistkanonen ersattes 1927 med en tyfon.

Fyrpersonalen bestod av fyrmästare, 1:e fyrvaktare samt två fyrbiträden. Fyren var bemannad under perioden 1840-1972. Bebyggelsen omfattar tre bostadshus troligen byggda i början av 1900-talet. Fyrvaktarbostadens interiör är dock idag ombyggd. Fyrvaktarsamhället och fästningsverk med fyr är idag statliga byggnadsminnen.

Utklippan är känd för att stora mänger flyttfåglar flyger över och här, ofta stannar fåglar också för att rasta. Regelbundna och systematiska studier av flyttfågelsträcket har skett genom Karlskrona Ornitologiska Klubb sedan 1960-talet. Häckfåglarna domineras av en stor trutkoloni med en betydande andel silltrutar.

I Utklippans hällkar med mer eller mindre bräckt vatten finns flera sorters grodor. Den man oftast påträffar är stinkpaddan. Mer sällan syns den grönfläckiga paddan, den vanliga paddan, åkergrodan och den mindre vattensalamandern. Det är fantasieggande att fundera på hur dessa arter kommit hit. Någon tillfredsställande förklaring finns ännu inte. Flertalet av dessa djurarter tål ej saltvatten under någon längre tid.

Grönfläckig padda

Utklippan kan endast nås med båt. Skärgårdsbåtar utgår ifrån Karlskrona.

Utklippan saknar nästan helt trädvegetation. Stränderna är hårt utsatta för väder och vind och därför domineras floran av tåliga arter. 

Berggrunden består av granit. Berget har påverkats av is och vatten. Inlandsisen har lämnat tydliga spår efter sig bl.a. i form av rundhällar och isräfflor. Vattnets krafter under årtusenden har, i förening med grus och sand, utsatt öarna för stora krafter. En serie jättegrytor har svarvats i berget på Södraskärs norra del. På Norraskär finns klapperstensfält och äldre strandvallar.