Sölvesborg - den medeltida staden

Sölvesborg är beläget vid Sölveviken på Listers kust. Nordväst om staden reser sig Ryssberget. Sölvesborg ligger i ett trångt pass mellan havet och berget. Genom detta pass löper också vägen som förbinder Skåne med Blekinge. Sölvesborg har kommunikationsleder både till lands och sjöss. Omlandet är Listerlandet, en naturlig fortsättning på Kristianstadslätten.

Sedan förhistorisk tid har Lister varit en ö. Detta ända fram till det att Vesansundet grundades upp. Sundet sträckte sig från Norje by till Sölveviken. Man har funnit spår från förhistorisk tid på halvn. De mest kända är de utgrävda gropkeramiska boplatserna vid Siretorp och Istaby. Fynden är främst gravar från brons och järnåldern. Sådana här fynd finns också på Listerhalvön. Man har på Lister hittat fyra runstenar som alla tillhör en äldre typ som dateras mellan 500 och 600 e KR. Tre av dessa stenar har troligen stått i staden och borgens omedelbara närhet. Dessa stenar antyder områdets betydelse under 500 och 650 e Kr. Detta kan då kopplas till till Vesansundet som då existerade.

Man är osäker på hur länge Lister var danskt. Man tror att den svenske kungen troligen fick lämna ifrån sig Blekinge till den danske kungen i mitten av 1000-talet. Det var under samma period som en gränsdragning mellan de båda länderna ägde rum. Möjligt är då att även Lister blev danskt. Man vet med säkerhet att Lister, och övriga Skånelandskapen tillhörde Sverige mellan år 1332 och 1360. De blev 1658 slutgiltigt svenska.

Man kan säga att Lister har varit ett litet "småland" det vill säga en egen avgränsad bygd. I kung Valdemars jordebok (år 1231) nämns Lister separat, utan att någon huvudort anges. Under tiden då Lister var danskt så var det som en egen bygd. Det var inte förrän efter medeltidens slut som Lister blev indelat i häradssystemet. Enligt Lunds Stifts Landebok omfattade Listers härad socknarna Mjällby, Gammalstorp, Ysane och Sölvesborg. Kyrkligt låg Lister under Lunds stift.

Den första gången namnet Sölvesborg dyker upp i skriftlig historia är 1343. Det dyker upp med anknytning till den intill liggande borgen. Från åtmin- stone 1300-talet var Sölvesborgs borg kärnan i Sölvesborgs län. När skånelandskapen blev svenska 1658 förvandlades Sölvesborgs län till ett svenskt grevskap.

Sölvesborgs medeltida skriftliga och arkeologiska material är magert. Det kan tyda på att Sölvesborg har spelat en undanskymd roll under medel tiden. Sölvesborgs ekonomiska omland har varit relativt  litet om man ser till andra städer. Det  är svårt att fastställa dess gränser.

Det avgränsades i nordväst av Ryssberget, i väster av Åhus och i öster av Elleholms omlandssfärer. Även Listerhalvön och den östra delen av Villands härad har tillhört Sölvesborg i ekonomiskt avseende. Även också ett mindre område nordost om Lister. Man har gjort en del försök att stärka staden ekonomi och position. År 1486 på kungligt initiativ inrättades i Sölvesborg Karmelitorden. Samme kung ville något senare (år 15069) dra in stadsprivilegierna för Avskär och Lyckå, för att samla handeln till en enda stad, nämligen Ronneby. Satsningen på Sölvesborg misslyckades. Mellan 1530-1551 var Sölvesborg tillsammans med Elleholm, Avskär och Lyckå var de fattigaste städerna öster om sundet.

Staden medeltida ekonomi baserades på första hand av handel med de varor om- landet producerade. De främsta var jordbruks och fiskeprodukter. Staden har troligtvis inte haft någon större andel i en mera omfattande handel med Småland. Det var dels för att det var krångligt att frakta den vägen, skogar och dåliga vägar. Därför har vid sidan av hantverk och handel jordbruk, boskapsskötsel spelat en stor roll för sölvesborgarna. Man drog nog också nytta av borgen, den gav troligen arbetstillfällen i samband med reparationer och dylikt. Under medeltiden stördes handeln av att bönderna själva åkte och sålde sina varor. Detta omtalas under 1400- och 1500-talen.

Sölvesborgs historia efter medeltiden handlar om en kamp för att staden skulle få behålla sina stadsrättigheter. Liksom många andra städer i Blekinge blev Sölves- borg utkonkurrerat av de på 1600-talet växande städerna Kristianstad, Karlshamn, Karlskrona och Kristianopel. På 1660-talet hade staden invånare uppmanats att flytta till Kristianstad. År 1680 hade Sölvesborg endast 46 medborgare. Det dröjde ända till 1855 till Sölvesborg fick tillbaka sina stapelrättigheter. Man hade då fått en ekonomisk uppsving baserat på brännvinstillverkning.

Vid sekelskiftets började Sölvesborg expandera detta fortsatte fram till 1930-talet. Bebyggelsen fortsatte senare att breda ut sig mer, främst under 1960- och 1970- talen. Man har i Sölvesborg trots en del ingrepp på den äldre stadskärnan lyckats behålla karaktären av en idyllisk småstad.

Sölvesborg har ett flertal gånger härjats av bränder. År 1564 och 1568 (eller år 1569) avbränner svenskarna staden. År 1652 bränns halva staden ned. En eldsvåda lade år 1662 73 gårdar i aska. Vid denna tiden hade Sölvesborg 94 numrerade tomter. År 1669 brinner staden igen. År 1700 ödelades 14 gårdar. 1801 härjas en stor brand i kvarteren kring kvarteren runt Stortorget.

Sölvesborgs Stad:

Den äldsta kartan över staden Sölvesborg är ifrån år 1658-1660 ritad av kartografen Johannes Mejer. Kartan förvaras på det Konglige Bibliotek i Köpenhamn. Kartan visar Sölvesborgs dåvarande gatunät. På kartan är förutom stadskyrkan flera korsförsedda byggnader utmärkta. Man vet dock inte vad dessa avser. Man har även tagit med lite av stadens omland. Enligt denna karta skulle staden ligga strax väster om borgen. Även Sölvevikens djup finns med.´Mejers karta är inte proportionerligt riktig. Det kan kanske förklaras med att kartan är väldigt hastigt gjord. Man vet också att den ritats ifrån kyrktornet. Det vet man eftersom det utmärkta axelsystemet har sin skärningspunkt där.

År 1725 kompletterade en man vid namn Zacharias Almgren, Mejers karta. Denna förvaras på lantmäteristyrelsens arkiv i Gävle. När man jämförde de båda kartorna kunde man se att det inte skett några större förändringar under de 65 år som förflutit mellan dem. Det är först under 1800-talet som vissa förändringar sker. Då försvinner bebyggelsen på det då anlagda hästtorget, vilket nu började fungera som torg. Omkring sekelskiftet så sprängs den gamla stadens gränser, men gatunätet i den centrala staden har bibehållit sin ålderdomliga prägel trots bilismens intrång.

Det var först under 1400-talets första hälft som man finner entydiga skrifter om att Sölvesborg är en stad. Den 13 augusti år 1445 utfärdade kung Christofer av Bayern det först kända privilegie- och skydds brev för staden. Det är klart, att förleden Sölves kommer ifrån bynamnet Sölve, som då måste vara äldre än borgen och staden. Kung Christofers brev dokumenterar, att Sölvesborg varit stad även före år 1445. Man har inte lyckats fastställa när Sölvesborgs stad grundades.

Man har inte heller med hjälp av arkeologiska källor lyckats bestämma när staden grundades. Den senaste utgrävningen gjordes i kvarteret Uttern strax söder om S:t Nicolai kyrka. Där lyckades man hitta bebyggelse från 1300-talets senare hälft. men denna utgrävning gav inget definitivt besked om själva stadsgrundandet. Man har tidigare försökt att fastställa staden ålder med hänvisning till stadsplanen. Sölvesborgs utformning ansågs då vara resultatet av en tysk eller starkt tyskinfluerad kolonisation vid mitten av 1200-talet. Det är dock mest troligt och rimligt, trots det mycket spröda arkeologiska och skriftliga källmaterialet, att datera stadens uppkomst till 1300- talet. Det förefaller mest troligt    att Nicolai- kyrkans äldsta del, det stora gotiska    koret, har byggts och fungerat som en verklig stadskyrka. Man kan inte    utesluta att det långt      före 1300-talet   på denna plats funnits mer eller  mindre permanenta bosättningar med handel och    fiske som basnäringar. Med Kungens och i skydd      av borgen har detta senare utvecklats till en köpstad.

Varför anlades staden? Grundandet av staden bör ses som ett försök att stoppa omlandets handel med främmande köpmän. Eftersom denna handel stod utanför kungens kontroll.

Vilka anlade staden? Man tror att det kan ha legat ett kungligt initiativ bakom stadens grundande. Eftersom kungamakten ägde slottet och den strandremsa som den låg på.

Hur omfattande var stadens handel? Om man jämför Sölvesborg med Ronneby, så bedrev Ronneby inte bara handel med sitt omland utan fungerade även som utskeppnings hamn för varor från Värend i södra Småland. I denna handel lär inte Sölvesborg ha spelat någon större roll.
Staden styrdes av borgmästare och råd. Ett borgmästare eller rådmansuppdrag gav inget arvode i pengar, men gav ett högt anseende och vissa förmåner. Dessa kunde t.ex. vara skattelindring, utskänkningsmonopol på vin och utländskt öl samt att de fick en mera exklusiv brukningsrätt till delar av stadsjorden. Dessa ämbeten var det mest de rika borgarna som fick. Mellan 1500 och 1600-talen varierade Sölves- borgs rådmän mellan fyra och fem. Dessa män ansvarade för stadens fasta och lösa egendom, samt vakade över den allmänna ordningen, handel och hantverk, kontrollerade mått, vikt och priser m.m. Inom rådet var det en sträng rangordning efter tjänsteår. I rådet var det en rådman som uppträdde som den främste bland likar. vid 1300-talets mitt framträdde emellertid borgmästaren som rådets egentliga
förman och ledare. Den första kända personen på denna post var Esbiörn Mogensen omnämnd år 1526.

I Sölvesborg kända borgmästare (1526-1658)

Esbiörn Mogensen 1526
Sander Machman 1584
Jacob Eggerdes 1605-1610
Claus Clausen 1624
Mads Michelsen 1628-1629
Jens Pedersen 1639
Gert Pedersen 1648-1652
Laurids Ibsen 1657-1658

Utöver borgmästare och rådmän hade man även en man som utsågs till byfogde. Byfogden företrädde kungamakten och skulle bevaka kronans intressen. Byfogden hade vissa uppgifter han skulle göra. I Sölvesborg skulle han årligen föra bok över de ekonomiska angelägenheter. Han skulle också uppbära böter och övriga statliga pålagor. Samt kolla så att lagar och förordningar efterlevdes.

Sölvesborgs Slott

Den äldsta notisen om Sölvesborgs slott är ifrån 1265, men av den tiden finns inga spår kvar. Möjligtvis att vallgraven fanns redan då. Huvud- byggnaden i den äldsta borgen har troligen stått     på den plats där tornruinen idag. Borgkullen är till största delen konstgjord, och har höjts flera gånger sedan dess. År 1332 så erövrades borgen och staden av svenskarna, men detta medgav inga större förändringar.
På 1340-talet utfördes några byggnadsarbeten på borgen, men vad som byggdes vet man ej. När Valdemar Atterdag år 1360 återerövrade borgen så tillkom det över 30 meter höga centraltornet. Den cirka fem meter tjocka muren har som resterna visar en kärna av gråsten och tegelavfall i kakelbruk. Man har funnit vissa likheter med Kärnan i Helsingborg, med något rätt i varje fall vad storleken beträffar. Nästa projekt på borgen var det så kallade porthuset som tidigare varit sammanbyggda i en övre våning, men som nu verkar vara två
byggnader. Mellanrummet i den nedre våningen har varit den stora porten till inre borggården

Det är troligt att det har funnits byggnader runt tornet, liksom på den yttre borggården. Men av dessa har man inte funnit några spår. De mar- kerade byggnaderna är av senare datum. I slutet på 1300-talet och 1400-talet är borgens storhets tid. Den har innehafts av en rad kända namn.

År 1402 hölls ett rådsmöte med drottning Margareta och kung Erik. Under 1400-talet nämns borgen ofta i olika sammanhang. Men redan 1564 förstörs slottet.

Den brändes ner av sin egen besättning för att inte falla i svenskarnas händer. Man kan härefter säga att Sölvesborgs slotts medeltida betydelse tar slut här. I fort- sättningen blir det endast förvaltningscentrum. Det har förekommit vissa reparationer på slottet. Under 1500-talets senare del har det troligen utförts reparationer på tornet och på porthuset. I början på 1600-talet har det på nytt varit byggnads aktivitet på slottet. Man byggde vid denna tid tre längor så att tornet på nytt varit kringbyggt. Dessa var sammanhängande med porthuset som ett korsvirkes hus med två våningar. Detta nya bygget tycks ha använts som bostad, kanske åt fogden. Det är inte mycket som är bevarat förutom själva grundmurarna, och kanske mest av intresse är en s k varmluftsugn. Den har använts som central värme, där den varma luften leddes via stenpackningar och gångar. Huset ut mot havet har troligtvis också varit av korsvirke och här har troligtvis kök och brygghus funnits. Av den tredje korsvirkeslängan finns inga spår, då den förstördes helt under 1800-talet.
Samtidigt som man byggde nya hus, tycks man ha börjat raseringen av tornet. Man har uppgifter från 1635 om att man fick tillstånd att ta tegel ifrån tornet bl a till Elleholms slott.

Man har sedan träffat på sådana uppgifter gång på gång. I mitten av 1700-talet tycks all bebyggelse ha flyttats ned till den yttre borggården. Samtidigt som raseringen av tornet fortsatte. På 1880-talet började man även schakta ut på den södra sidan, varvid grunden till den ena kors- virkeslängan helt följde med och den bevarade delen av tornets tegelkåpa till stor del rasade samman. Man gjorde år 1940-42 i samband med arkeologiska undersökningar försök att återställa borgkullen i dess ursprungliga skick. Man tog då fram en del av porthuset. Man har även senare gjort liknande konserveringsarbeten. Resten av porthuset har restaurerats och de övriga längorna framtagits vid undersökningar 1968-69.