Listers Huvud i Blekinge skärgård naturreservat

Listershuvud är det största och högsta av Listerlandets restberg. Toppen ligger ca 80 meter över havet och härifrån har man en vidsträckt utsikt över Hanöbukten och Listerlandet.

Från högsta kustlinjen, som här ligger på 55-metersnivån, och ner till strandkanten finns en serie strandvallar från olika stadier i Östersjöns utveckling. Den översta strandformationen är Litorinavallen. Ovanför denna finns en stor avenbokskog, troligen den största i Sverige. Här finns också mycket bokskog. Mer än 300 ha ädellövskog är avsatt till fri utveckling.

I branta och svårtillgängliga delar av skogen har inga avverkningar skett på mycket lång tid. Härigenom har lövskogar av urskogskaraktär uppkommit

Här växer Sveriges kanske största avenbokskog. Det finns också bok, ek, ask och klibbal. Ett karaktäristiskt inslag är murgrönan som slingrar sig om de flesta träden. Inom de rikare delarna av skogen finns myskmadra och gulplister. I området nedanför litorinavallen kan man hitta vätteros, trolldruva, stor häxört och långsvingel.

Det är av stort vetenskapligt intresse att studera hur avenboken klarar fri konkurrens med boken, utan ingrepp av människan. Fågellivet i lövskogen är särpräglat med bl.a. ett stort bestånd stenknäck och regelbunden förekomst av mindre flugsnappare. Inom området finns en god stam av rådjur.

Området har förr huvudsakligen använts till utmarksbete. En stor del av reservatet utgjordes då av trädfattiga marker, präglade av de betande djuren. Åkerbruk förekom nära bergets topp där Issjöns vatten inte har svallat ur jorden.

Under många år har de flesta betesmarkerna lämnats att växa igen. I naturreservatet har en del av dessa betesmarker restaurerats för att bevara den storslagna utsikten från Listershuvuds topp, och för att gynna växt- och djurliv knutna till naturbetesmarken. I betesmarkerna finns förutom enbuskar också mer ovanliga buskar som olvon och berberis.

Fornlämningar i form av stensättningar finns dels vid Listershuvud (varav två stycken dock är något skadade), dels vid Getabjär. I närheten finns även en hällgröpning i block.

Det äldsta kartmaterialet som i någon mån visar områdets utseende är Petter Geddas karta över Blekinge från 1684. Enligt denna var huvuddelen av området skogsbevuxet. Av laga skifteskartan från 1833 framgår att all mark gick under benämningen "afrösningsjord", inget ängs- eller permanent åkerbruk förekom. Stenbrytning har förekommit framför allt vid Getabjär. Området har till stor varit en hårt betad utmark.

Listershuvud är ett av flera berg på Listerlandet som höjer sig över den omgivande jordbruksmarken. För 75-65 miljoner år sedan var dessa restberg öar i ett varmt hav. De kalkhaltiga sedimenten som då avlagrades på havets botten ligger djupt under dagens marknivå men påverkar än idag vegetation och markförhållanden.

Strax öster om Getabjär finns sk doliner. Dessa är djupa, trattformiga hål i marken, den största dolinen är 22 meter bred och 7 meter djup. De har bildats då kalkstenen i marken vittrat.

I kalkstenen har även grottformationer bildats. Vid Hörvik finns ett av de största kända naturliga grottsystemen i Sverige, det sk Halla Håle. Grottsystemet sträcker sig minst 150 meter in i berget, med trånga gångar och större salar. P.g.a. rasrisk är dock ingången avstängd.

Utmed Listershuvuds sluttningar finns en serie strandvallar från olika stadier av Östersjöns utveckling. En naturstig med informationsskyltar finns för de som vill lära sig mer om det geologiska förloppet, från istiden till nutid, i området.