Runö

Mitt i Rigabukten, närmare Lettland än Estland, ligger den estniska ön Runö (estniska: Ruhnu). Ön ligger isoleratl, och det är en förklaring till att en särpräglad kultur kunnat fortleva i århundraden. Idag bor här ca 60 estnisktalande personer.

Historia

Runö är en av de viktigate öarna i svenskbygden. Här har talats svenska under flera hundra år, ända tills huvuddelen av befolkningen evakuerades till Sverige 1944.

Urspunget till öns namn är dunkelt och har varit föremål för olika tolkningar. I boken "Beskrifning om Runö i Lifland (1847) kan man läsa:

"Emedan äfven Dagö afgjort är en Svensk benämning, och en holme icke långt derifrån till och med har namnet av gamle Oden [Odensholm (estn: Osmussaar) ]; hvarför skulle då icke äfven denna ö (Runö) hafva fått sitt namn redan i runornas tid..?"

Andra förslag som framförts är att namnet Runö kommer av lettiskans Ruonen = säl. Åter andra har förkastat detta då lettiskan inte nådde Kurland innan namnet Runö var känt. Den svenska kulturen på Runö är under alla förhållanden av mycket gammalt datum.

Det äldsta skriftliga omnämnandet av Runö och dess svenska befolkning är det s.k. "biskopsbrevet" från 1341. Enligt biskopens förordning skulle innevånarna behandlas "enligt svensk rätt". Denna särställning var inte bara språklig. Svenska bönder hade en friare ställning än på många håll ieuropa. Den svenska stormaktstidens adelsvälde och tsarrysllands livegenskap fick aldrig fäste här. Den svenskspråkiga befolkningen ägnade sig år fiske, jakt och jordbruk och betalade sina skatter till skiftande herrar. Åtskilliga gånger fick man använda det gamla biskopsbrevet för att säkra sin relativa frihet.

Efter tsarrysslands sammanbrott skapades de baltiska staterna. Vare sig Estlands eller Lettland kunde göra anspråk på ön beroende på befolkningens nationalitet. I två skrifter till den svenske kungen bad runöborna att få tilhöra Sverige (!). Det gick nu inte, och runöborna fick till slut själva välja vilken av de två baltiska staterna man ville tillhöra. Det blev Estland, bl.a. beroende på att landet hade en svenskpråkig minoritet, något som Lettland saknade.

Mellankrigstiden blev också slutet på särställningen "under svensk rätt". Nu tillhörde man Estland och löd under estnisk lag. På Runö talades Runsk, en ålderdomlig svensk dialekt. I skolan undervisades på rikssvenska.
Mot slutet av andra världskriget gjordes en överenskommelse med den nazistiska ockupationsmakten att runöborna skulle få flytta till Sverige. När fronten närmade sig evakuerades ön och befolkningen flyttade då med få undantag till Sverige. Vapenföra män, som tyskarna inte släppte iväg, flydde istället i småbåtar till Sverige. Så slutade det för en minst 700-årig svensk bosättning på Runö.

Under sovjettiden flyttade nya estniskspråkiga familjer in, och försök gjordes att anlägga en fiskehamn på Runös SÖ udde, Rings udde. De gamla husen med stråtak förföll och idag finns endast ett fåtal rester av den ursprungliga bebyggelsen kvar. Ön ståtar däremot fortfarande med Estlands äldsta träkyrka - från 1600-talet.

Angöring

Till Runö är det ren havssegling. Vattnen närmast ön är dock mycket grunda. Hamnen angöres från SSO. Hamnen är i dåligt skick och dessutom öppen för vindar från S och SO, N och NO. Det är mycket svårt att hitta tillräckligt vattendjup i hamnen, annat än längst ut på den slitna södra piren. Dyningen slår in vid olämpliga vindar och gör det svårt att lägga till.

Vid besök bör man anropa "Ruhnu border control" på VHF för instruktioner. Vattendjupen enligt hamnskissen är inte tillförlitliga. Hamnen har slammat igen och sandbankar ligger mitt i hamninloppet. Vid frånlandsvind kan båtar med för stort djupgående lägga sig på svaj utanför hamnen. Grundgående motorbåtar kan ligga vid mudderverksvraket (!) i hamnens norra del.

Den bristfälliga hamnen används av kustbevakningen och en liten färja från Pärnu/Kihnu som ibland lägger till. Annars är man hänvisad till flyget.

Det är således inte det enklaste att ta sig till Runö, men den fascinerande historien och det isolerade läget gör besöket väl värt besväret. Man måste dock ha tur med väder och vind. Idealet är svaga vindar från V - NV. Det talas om restaurering av hamnen men pengar saknas.

Inklarering

Man kan angöra Runö direkt från Sverige eller annat land. Ruhnu border control klarerar in o sköter alla sedvanliga formaliteter. Runö fungerar därför som klareringshamn, och kan angöras som första eller sista estniska hamn på resan. Tidigare har man varit tvungen att besöka någon av de större klareringshamnarna på Ösel eller fastlandet först.

Detta betyder i sin tur att Runö blivit ett utmärkt färdmål om man tänkt sig att segla ner mot Riga. 

Den grunda hamnen på Runö domineras av ett sänkt sovjetiskt mudderverk!

Kväll på Runö

En tvist om fiskevattnen mellan Estland och Lettland har åter ställt Runö i fokus. Både länderna gör anspråk på ön, och någon överenskommelse mellan länderna har inte stått att få. Den estniska staten vill behålla ön och är därför angelägen om att det skall finns året-runt boende på Runö.