ARCHIPELAGOES Att segla i Baltiska skärgårdar

Att komma till Estland är fortfarande, trots de senaste årens utveckling, delvis som att komma tillbaka till Sverige på 30- eller 40-talet. Speciellt kan en segling till de gamla svenskområdena Ösel, Dagö, Ormsö och Nuckö rekommenderas.

Segling i de trånga och grunda farvattnen mellan Ösel, Dagö och det västestniska fastlandet kräver dock att man är extra noga med navigeringen då vattnet utanför de markerade lederna ofta endast är "knädjupt".

För segling i estniska vatten krävs det bra sjökort. Vi använde de sovjetiska som håller högsta kvalitet. Rättade kort säljs t.ex av Nautiska Förlaget i Stockholm. Nyligen har det dessutom kommit ut estniska kort.

Strand vid Ormsö © MB & ML 1993 Allmänt sett kan man säga att de estniska vattnen är mycket grunda. På de flesta ställen gör man klokt i att hålla sig till de prickade farlederna. Tidvis måste man hålla ut 5-6M från närmaste land! De grunda vattnen medför att naturhamnar är mycket ovanliga. Det finns istället fullt med små fiskehamnar, några med iordningsställda båtplatser för fritidsbåtar.

Den typiska navigeringssituationen är att man angör en hamn på betryggande avstånd från land och letar reda på en angöringsboj. Ifrån denna går sedan en bojad led in mot hamnen. I sjökortet och på hamnskissen står kursen. Har man tur upptäcker man dessutom enslinjetavlorna i land.

Enslinjetavlorna är visserligen dåligt målade och svåra att se, men med hjälp av bojar och hamnskisser fungerar allt bra i alla fall. Däremot är det si och så med lamporna. Man kan inte räkna med att enslinjetavlor och sjömärken fungerar på natten. Inte ens alla fyrar gör det.

Vår erfarenhet är därför att man ganska obehindrat kan segla på dagtid i estniska skärgården. I mörker är det däremot bokstavligen ett vågspel. Slutsatsen är att man bör lägga in sin segling i den estniska skärgården under sommarens ljusaste del.

På grund av farvattnens beskaffenhet utgör markerade hamnar den enda möjligheten till hamnplats med landförbindelse.

Tallinn kan lämpligen besökas landvägen från den västestniska staden Haapsalu.

Var startar man?
När man seglar till de gamla svenskområdena kan man välja mellan att angöra Estland från Finska Viken eller från Rigabukten.

Rigabukten
Lauterhorn på Fårö lämpar sig utmärkt som utgångshamn för segling till södra Ösel. Efter en sista kontroll av båten och kompletterande bunkring i Fårösund är det så bara att ge sig iväg rakt öster ut, med kurs mot angöringsfyren Irbeni Recon.

Det är ungefär 90 NM till Irbenski Fyr som ligger i sundet mellan Ösel och Lettland, och sedan ytterligare cirka 40 NM upp till hamnarna Nasva respektive Roomassaare. Nasva är den västligaste av de två hamnarna och den mest naturliga att välja när man kommer från väster. Det förenklar om man planerar seglingen så att man under den mörkare delen av natten kan använda Irbenski´s fyrljus som ledljus.

Vilka hamnar bör man besöka?
Flertalet av de estniska hamnarna är små, ligger relativt isolerade och saknar i många fall närliggande bebyggelse. Vi har därför valt ut ett antal "primärhamnar" som kan användas som bas. Därifrån kan med fördel hyrbil anlites för dagsutflykter till ett antal utvalda städer som t ex Pärnu, Tartu och Tallinn.

De "primärhamnar" som vi valt är Nasva på Ösels sydkust, Virtsu som ligger vid södra inloppet till Muhu-sundet, Haapsalu som är centralort för NV Estland samt Lehtma som ligger på Dagös N sida.

Kerdla som är Dagö´s huvudort ligger ungefär 13 km från Lehtma. Den ursprungliga hamnen sprängdes av tyskarna under kriget och har därefter inte restaurerats. En dagstur runt ön rekommenderas.

Vid planeringen av en baltisk segling kan man få stor hjälp av Haapsalu Travel Service och det går alldeles utmärkt att redan från Sverige ta kontakt med Vivi Kari, Estlandssvenska som talar en perfekt svenska.

Givetvis är också Tallinn med gästbåtshamnen Pirita (Olympiahamnen från 1980-års OS-seglingar), värt ett besök.

är efter Gotland Östersjöns största ö med en areal av 2.700 km2, skogklädd till 45%, alvarsmark, hedar och åkermark. En dagstur runt Ösel kan rekommenderas och det är mest praktiskt att hyra en bil eller eventuellt en lokal taxi. Den norra kusten består av lodräta klintar, medan sydkusten är låg och rik på grunda vikar. Längs den östra kusten finns ett antal gamla "fina" badorter som till stor del byggdes upp under den estniska "frihetsperioden" åren 1917-1941. Under mellankrigsperioden var Ösel och svenskbygderna ett omtyckt semestermål för välbeställda svenskar, men idag ser det ut som om tiden stått stilla sedan krigsslutet.

är huvudort på Ösel och fick en egen stadslag så tidigt som år 1563. Speciellt sevärt är Rådhuset och den gamla borgen vilken idag också fungerar som ett mycket besöksvärt museum.

är en liten färjehamn som ligger ca 40 NM NO om Nasva och är den naturliga övernattningshamnen på väg till Haapsalu eller Dagö. Området kring Virtsu är glest befolkat och inte speciellt sevärt, men hamnen är ur seglingssynpunkt strategiskt placerad. Farvattnen på väg upp genom Muhusundet är öppna och mycket grunda och dessutom kantas leden ofta av dåligt markerade nät. Segling i mörker bör undvikas.

grundades i mitten av 1200-talet och man fick sina stadsrättigheter redan år 1729. Under perioden 1581-1710 tillhörde Haapsalu med omgivningar Sverige och bland framträdande svenskar som haft sitt säte där märks kanske framför allt riksmarskalk Jakob De La Gardie.

Haapsalu är den naturliga "basen" för ett seglingsbesök till västra Estland - där kan man ligga still några dagar och göra utflykter till lands eller med de lokala färjorna. Haapsalu är en perfekt utgångspunkt för besök landvägen till städerna Tallinn, Tartu och Pärnu samt öarna Ormsö och Dagö.

Hamnen är väl skyddad och inseglingen är utmärkt med prickar och enslinjer och inseglingen är enklare än vad som framgår av sjökortet. Väl inne i hamnen bör man dock röra sig med försiktighet då djupet ofta understiger 2 meter - djupangivelserna i hamnbeskrivningen stämmer inte alltid.

El finns vid bryggorna och ett trevligt klubbhus med tillgång till dusch, bastu och servering gör vistelsen bekväm. Centrum når man via en 10-15 minuters promenad längs en vacker strandpromenad. Haapsalu är en charmig gammal stad och trots att de gamla kurortsbyggnaderna fortfarande är slitna kan man lätt förstå att de en gång varit mycket vackra. I Haapsalu kan man i stort sett få tag på allt man behöver. Här finns trevliga restauranger, dagligvaruaffärer, kaféer m m.

når man enklast med färja eller den egna båten till Sviby hamn. Hamnen är liten med begränsat manövreringsutrymme och med pålandsvind kan det bli litet knepigt. Välj hellre färjan från Rohuküla eller en lokal "passbåt" från hamnen i Haapsalu. Ormsö benämns ofta som "svenskön" och fram till andra världskriget fanns det ungefär 3.000 svensktalande bosatta på ön - därav de många svenskklingande ortsnamnen. Ormsö är i dag glest befolkat och erbjuder mycket begränsad service. Ön är trots detta väl värd ett besök som dock behöver planeras i förväg och då gärna hjälp av resebyrån i Haapsalu. Det är riktigt spännande att höra den svensktalande guiden beskriva hur det var förr i tiden och hur öarna "avfolkades" under den sovjetiska ockupationen.

Hamnen Lehtma ligger på Dagö´s norra spets. Även Dagö är en genuin gammal "svenskö" och här har såväl Gustav II Adolf som Jakob de la Gardie och Carl Magnus Stenbock huserat på 1600-1700 talen. År 1710 erövrades Dagö av ryssarna och i slutet av 1700-talet förvisades över 1000 Dagösvenskar till södra Ukraina av Katarina II och platsen för deporteringen - Korsbacka - är ett givet mål när man besöker Dagö första gången.

TRAVEL CONDITIONS IN
THE WESTERN ESTONIAN ARCHIPELAGO

In the summer months, SW winds prevail in Western Estonia and there is a northern current in the Gulf of Riga that runs parallel to the eastern shore of Saaremaa, as well in the Väinameri. There is a southern current which can shift boats off Saaremaa and Hiiumaa. On fair days, the velocity of the currents averages ½ knots with constant winds, 1 - 1½ knots with SW-W storms, 3 knots and in the Strait of Soela, up to 4 knots.
     In the Väinameri strait, the water level is higher than average with S and W winds, and lower than average with N and E winds. In the gulfs, the water rise is rapid. In the summer months, there are on average two days with gale-force winds per month.
     The average wind velocity is between 5-6 m/s, and days of complete calm occur about 5-8 days a month. Galeforce winds create a relatively high and sudden surf (2-3m) in the Gulf of Riga and in the Väinameri strait although the sea tends to calm quickly after the winds die down.
     Hazardous fog does appear in spring. The horizon is subject to increased refraction of light rays, which may lead to errors in accurately judging distances visually.
     The shores of the islands are low, 3-10 m over sea level, and are covered by forests. Wooded knolls of around 25-50 m on the mainland will be visible first and will appear to be actual islands. The waters near the shore are rocky. The shores are primarily clay or gravel, although there are also cliffs with heights up to 20 m, as well as sandy beaches. Because of shoals and reefs, putting to shore outside harbours is complicated and dangerous. The sea bottom is predominantly suitable for anchoring.
     Required lights and other marks function properly during the navigation season. Shore markers do exist but may be poorly visible.
     Fishing nets usually do not have the beacons, lights and radar reflectors that are used in Western Europe. Nets are placed away from sea lanes, closer to the shore and are marked with multicoloured flags. When approaching harbours, follow local markings.
     In case of an emergency contact VHF 16. The Estonian Border Guard's rescue service can provide you efficient help.
     Travelling only along denoted waterways and only putting to shore at harbours through entry routes will make your passage in the Western Estonian archipelago as safe as travel in the islands of Sweden or Finland.