Att segla längs Baltiska kusten
 

Från Rigabukten i norr till Danmark i söder breder en oavbruten sandstrand ut sig. Vore det inte för den låga vattentemperaturen så vore här Europas badparadis, ett alternativ till Kanarieöarna kanske? Med jämna mellanrum når större och mindre floder havet. Vid flodmynningarna har samhällen och hamnar vuxit upp. Hamnarna är få och dagsetapper på 40-50 M är mer regel än undantag.

Kusten vid Ventspils

Längre söderut öppnar sig innanhaven. Flodens sediment har av hav, strömmar och istid bildat barriärer som inneslutit stora och skyddade laguner. Vattendjupet är sällan över tre meter, men innanhaven är till stor del farbara med fritidsbåt.

Vid den litauiska hamnen Klaipeda kommer man in i Kuriches haff. Längre ned i Kaliningradenklaven ligger den ryska flottbasen Baltijsk vid inloppet till nästa innanhav. Det innanhavet leder ända ner till Polen. Den ryska delen heter Kaliningradskij Saliv. Via denna kan man segla till Kaliningrad (fd Königsberg)

Navigation

Farvattnen är lättnavigerade och man kan segla på det svenska översiktskortet över Södra Östersjön. För innanhaven krävs dock riktiga sjökort, de sovjetiska rekommenderas. Ur navigationssynpunkt kan man möjligen varna för kraftig pålandsvind. När dyningen kolliderar med flodströmmarna utanför hamninloppen kan "tidvattenbränningar" uppstå. Sjön kan bli mycket grov, och för vissa hamnar varnas för obehag redan vid drygt 10 m/s.

En VHF är bra att ha, inte bara ur säkerhetssynpunkt, utan också därför att många praktiska problem i hamnarna underlättas.

För de baltiska staterna krävs inte längre visum för svenska medborgare, men det gäller att hålla reda på vilka hamnar som har pass- och tullmyndighet, sk klareringshamnar.

För Ryssland krävs visum och inbjudan från en båtklubb.

För Polen krävs inte längre visum.