Stendörren naturreservat

Översikt över leden genom Stendörren. Foto Sten Moberg

Naturreservatet Stendörren bildades 1972 för att erbjuda det rörliga friluftslivet tillgång till den sörmländska skärgården.  Här kan man nå skärgården utan båt. Ställ bilen på parkeringen och promenera via hängbroar ut på öarna till öppen havsutsikt. Här finns rastplatser, vandringsleder, eldstäder, telefon, toaletter och en särskild hårdgjord stig för rullstolar och rörelsehindrade. Reservatet består av två delar:

Fastlandsdel med en del öar som det är möjligt att nå med hjälp av hängbroar.

Ett skärgårdsområde runt fiskehemmanet Griskär. Endast tillgängligt med båt.

Allt som allt 923 hektar, varav land och öar upptar 185 hektar och resterande 738 hektar är vattenområde

På fastlandsdelen finns det orörda skogsområden och kustpartier men också delar som fortfarande brukas på traditionellt sätt. Dessa sistnämnda delar befinner sig främst runt det gamla fiskehemmanet Aspnäset där också tillsyningsfamiljen bor. Vid Aspnäset så finns det ett naturum som är öppen under sommaren.

Bryggorna vid Aspnäset, nedanför naturum. Foto Sten Moberg

På reservatet kan ni vandra längs vandringsleder, vissa leder har informationstavlor, se på utsikten över skärgården ifrån utkikstornet, bada om temperaturen så tillåter, se årstidsskiftningarna i flora och fauna eller varför inte försöka att få upp middagsfisken. Vintertid med starka isar är skärgården tillgänglig även för de som saknar båt.

Reservatet är utrustad med ett flertal toaletter och sopmajor så det ska vara lätt att lämna det i städat skick. Detta är nödvändigt då reservatet besöks av uppemot 200 000 personer årligen.

Historia

Sundet mellan klippformationerna på Bruntoppen och Ekholmen har under mer än 1000 år varit av stor betydelse för sjöfarten längs den svenska ostkusten. Redan på 1200-talet omnämndes 'stendor sund' på den inre leden i Navigato Danica, en seglingsbeskrivningen som ingår i Kung Valdemars jordebok. Den trånga och svårnavigerade leden har i alla tider haft stor betydelse för sjöfarten och här passerar än idag den stora inomskärsleden genom den sörmländska skärgården. Genom sitt djup, ca 4,5 m, har sundet tillåtit passage av tämligen stora farkoster. Numera passerar ca 20.000 fritidsbåtar varje år.

År 1544 beskriver Olaus Magnus farleden genom sundet på följande sätt; 

'Särskilt finns en passage, kallad Stendörren, som är mycket farlig, därför att den slingrar sig i alla riktningar genom trånga gatt och halvmånformiga krökar, dvs den liknar än en skytisk båge, än en svärdspets'. 

Stendörren var på den tiden inte bara en fruktad passage längs den gamla farleden, den var också en plats där sjöfararen kunde söka hamn o skydd, invänta bättre väder o vind. Man låg då för ankar i de skyddade vattnen innanför sundet. Vid sådana tillfällen besökte sjöfararen den krog som då låg på udden, på Bruntoppen.

Sådana sjökrogar uppstod under 1600- och 1700-talen vid farledernas skyddade ankarplatser, exempelvis vid Oxelösund, Herrhamra, Rågsundet och Sävsundet.

Bruntoppen är det lokala namnet på den udde som utgör den symboliska västra 'dörrposten' i 'dörren av sten'. Namnet kommer sannolikt av att denna udde sommartid var bränd och nedbetad. Fiskarefamiljen på hemmanet Stendörren, tvärs över sundet, lär ha haft en ko som betade på Bruntoppen men som simmade över sundet när det var dags att bli mjölkad!

Att Bruntoppen dessutom var kal gjorde den till ett utmärkt riktmärke för sjöfarare på en tid med kummel snarare än remmare.

Det enda som idag finns kvar av krogen på Bruntoppen är grunden med sitt spisröse och en jordkällare.

Stendörren mot norr, Bruntoppen till höger, Ekholmen till vänster Foto Sten Moberg

Stendörren mot söder Foto Sten Moberg

En naturhamn Foto Sten Moberg