|
Swedish
"Som en väldig vågbrytare, skyddande mot Bottenhavets
nordanvindar, ligger Gräsö. Det är en av Sveriges
största öar, tre landmil lång men bara några
kilometer bred. Denna långa, skogklädda ö är märklig
i många avseenden. Här levde skärgårdsbefolkningen
länge mycket isolerat och Gräsö var ett av den gamla
skärgårdskulturens gamla fästen långt in i vår tid.
Här fuskade man inte med bokstaven h som i södra
Roslagen, utan hade en ålderdomlig dialekt med många
märkliga ord. Gräsöborna kallade flickor för stintor,
och när de log sades de att flickorna glittrade. Håar,
vränger, sud, vindor och kinningar är ord som
vikingarna kanske förstod, men obegripliga för moderna
båtfarare.
Vi följer den stora bilfärjan och lägger till vid
sockenbryggan bredvid färjeläget.
Strax ovanför ligger Gräsö kapell, en liten, vacker,
rödmålad träkyrka med spånklädsel och fristående
klockstapel. Den kom till på Karl XI:s tid och kungen
gav själv en vacker slant till kyrkbygget.
Mellan kyrkan och färjeläget står en fornminnesskylt
med anvisning till det s k ryssaltaret i den fridlysta Klockarhagen. När ryssarna var på sitt härjningståg
år 1719 lär de ha hållit korum här.
Går man genom hagen kommer man till den gamla
väderkvarnen, som också syns från sjön. Den tillhör
Gräsö gård, som ligger alldeles intill, och som en
gång ägdes av Gustav Vasa.
Trygg
ankarplats i alla tider.
Här
ligger också Kullbådaviken, där
sjöfarare i alla tider sökt trygg ankarplats. På den
yttersta bergsudden låg i flera hundra år en
tullstation, där alla fartyg på väg norr eller
söderut hade att lägga till för visitation.
Gräsö har i dag bara lite mera än hälften så många
bofasta som i slutet på 1800-talet. Liksom Öregrund
lever dock ön upp på sommaren. Husvagnar och tält
står tätt på Gräsöbadens moderna
campingplats mitt emot Öregrund.
Gräsö har, liksom de flesta större öarna i
Öregrundsskärgården, en djungelliknande skog. Det
finns landsväg längs hela ön, och följer man den
norrut kommer man till de gamla öarna Söderboda
och Norrboda. Båda byarna har
fiskehamnar mot Grepen och Norrboda har också sin
fiskehamn, Skoga hamn, mot havet på
östsidan. Den sistnämnda, som ligger lite dold från
allfarsvägen är en hel liten stad av sjöbodar, många
av dem mycket gamla. Från den lilla holmen utanför, som
man kan nå på en spång, har man en vid vy mot havet,
där Fluttuskärens ockragula ösilhuett tonar längst i
öster.
Vid Gräsös havskust ligger en skärgård, som faktiskt
kan betecknas som en vildmark i havet. "Ser man ut
över havet från Höglyckeberget en
stormdag så lyser det vitt som av tusen fontäner där
ute. Överallt piskas vågorna till skum vid otaliga
grund", skrev en gång Lubbe Nordström om havet
utanför Gräsö.
Här har också många skutor mött sitt öde i stormar,
mörker eller dimma.
Denna havsskärgård är dålig dokumenterad. Det finns
inga ledbeskrivningar och ingen utprickning. Vill man ge
sig ut på dessa vatten bör man göra det i gott väder
och veta med sig att man är skicklig navigatör."
|
