Hangös öga

"Hvem är du, blida stjerna, som långt i höstlig natt
belyser hafvets stormupprörda bölja?
Än blinkar du i molnet, än ler du åter gladt,
än tyckes du ditt klara sken fördölja.
Är du ett himlens öga, som fullt af kärlek ser
på alla jordens sorger och nattens faror ner
och tröstar alla, som din maning följa.

Jag är ej himlens stjerna, jag är en nattlig fyr,
på Hangös berg är jag det torn, det höga,
som leder seglarns kosa, när dagens strimma flyr
och klippor lura, dem han vet så föga.
Jag vänder om min lykta, än mörk, än åter ljus,
Hvar sjöman ser min flamma i havets vilda brus,
och säger lugnad: det är Hangös öga."

Zacharias Topelius